kattbus

Otis: I dag var jag hos de där människorna som klämmer på mig. Det var inte så roligt. Först var det en människa som stack mig i mitt fina ben så att det kom en massa sådant där rött. Efter det fick jag ett bandasch. Sedan kom det en annan människa som kände en massa på mig. Människan och mamma pratade mycket. Jag var tvungen att gå på lådan, men det fanns ingen låda där. Så jag bajsade på golvet. Det tyckte inte mamma var roligt.
Nu har mamma tagit bort bandasjet på benet. Men det saknas lite av min fina päls.  :(

Otis: Jag kräktes lite förut. Det var inte så roligt. Men jag har ätit efter det och min mage mår bra igen.

Otis: Jag åt kårv förut. Jag fick smaka några bitar. Det var ganska gott. Jag åt i alla fall upp bitarna som jag fick av mamma. Jag har ätit kårv förut, men det var jättelänge sedan. Nu ska jag gå och vila lite igen.

Otis: Jag pratar ganska mycket nu för tiden. Tydligen pratar jag jättehögt för mamma säger att jag måste prata tystare. Speciellt på nätterna. Men jag tycker inte att jag pratar så högt. Jag pratar så som man ska när man är en stilig katt i sina bästa år, precis som jag är! Så jag tänker fortsätta att prata på mitt sätt!

Otis: Det är lite konstigt att det bara är jag och mamma här nu. När mamma inte är hemma är jag helt ensam hela tiden. Det är inte så roligt. Fast jag sover ju mest så då tänker jag inte på att jag är ensam. Mamma klappar jättemycket på mig. Det får hon.

Otis: Tilda kommer inte hem igen. Mamma sa att hon är där Hobbe är. Hon ska stanna där så hon kommer inte hem mer. Så nu är det bara mamma och jag här. Det är konstigt.

Otis: Var är Tilda? Hon är inte hemma. Mamma och Tilda gick ut förut. Sedan kom mamma hem utan Tilda. Var är hon?

Tilda: Jag äter inget. Ingenting alls. Jag har inte ätit på länge. Men mamma stoppar in mat i min mun som jag måste svälja. Jag vill inte det. Mamma sprutar in något i min mun också, och jag måste svälja det med. Jag vill inte det heller. Mamma är väldigt orolig. Men jag vill inte äta. Jag vill bara ligga ifred och vila. Hela tiden.

Otis: I kväll har mamma och jag ätit gula saker. Det smakade nästan lika som de där goda gula bollarna som jag gillar så mycket. Men det var inga bollar, det var långa saker. De var också goda. Jag åt många. Sedan sa mamma att jag inte fick äta flera, för då skulle nog inte min mage må så bra. Mamma åt många många fler än jag. Konstigt att inte hennes mage mår dåligt i så fall. Nu måste jag vila lite, för min mage är ju alldeles full med goda gula saker.

Tilda: I dag var det inte så roligt. Mamma kom hem och stoppade in mig i den där lådan. Det ville inte jag. Sedan åkte vi i en större låda till de där människorna som klämmer och känner på oss.
Först var det en människa som tittade i min mun, sedan kom en annan människa och klämde massor på min mage. Efter det kom den första människan tillbaka och då stack hon mig i benet. Det var inte så roligt. Sedan kom den andra människan tillbaka och pratade med mamma. Mamma såg inte så glad ut. När de hade pratat färdigt kom den första människan igen och höll på med mitt ben. Sedan kom den andra människan tillbaka en gång till och pratade med mamma. Efter en lång stund åkte vi äntligen hem. Då hade jag ett sådant där bandasj på benet som Otis brukar ha när han har varit där.
När vi kom hem fick Otis och jag sådan där god fisk som vi gillar så mycket. Det var gott. Men mamma har varit ledsen hela kvällen. Jag är tydligen sjuk, men jag förstår inte vad det betyder. Det är nog inget roligt eftersom mamma inte är så glad. Jag har i alla fall ätit lite i kväll. Det tycker mamma är bra.