kattbus

Otis: I dag har mamma busat med mig. Vi lekte med en sådan där rund sak som rullar. Boll kallas det. Det var roligt att leka med mamma. Den där Räjjven var också med, men inte så mycket. Jag tror inte att hon förstod hur man skulle göra. Hon är ju inte lika smart som jag.

Otis: Mamma tog en bild på mig när jag sov. Hon sa att jag såg helt utslagen ut. Jag vet inte vad det betyder, men eftersom jag är en riktigt stilig katt så har det säkert med det att göra. För jag är ju stilig även när jag sover.

Otis: Jag gillar inte att den där katten Räjjven myser med mamma. Jag måste nog ge henne stryk så att hon slutar med det.

Otis: Jag undrar varför mamma är hemma så mycket nu? Det har hon ju inte varit förut. Det gör inte så mycket att hon är hemma, jag sover ju mest ändå. Men jag kan inte ge den där katten stryk när mamma är hemma. Det är synd.

Otis: I dag kom den där människan hit igen, alltså hon som är här ibland. Som tur var hade hon inte med sig den lilla människan den här gången, så jag kunde ligga och sova i lugn och ro medan hon var här. Människan stannade bara en liten stund, hon pratade med mamma hela tiden. Hon klappade en massa på den där Räjjven också. Jag förstår inte varför, det är väl inget speciellt med henne? Fast människan verkade tycka det. Den där Räjjven höll på och fjantade sig och gjorde sig till medan människan klappade på henne. Löjligt! Jag behöver inte göra mig till, för jag är ju redan den stiligaste och bästa katten.

Otis: Jag åt kyckling i kväll. Det var riktigt smaskens. Jag fick flera bitar av mamma. Den där katten som är här fick ingen kyckling. Rätt åt henne! Det var bara jag som fick kyckling, för jag är den bästa katten och mamma tycker om mig! Så det så!

Otis: I dag kom en människa hit. Det var den människan som brukar komma hit när mamma inte är hemma på en lång stund. Men i dag var mamma hemma när hon kom. Den här gången hade hon med sig en liten människa också. Den lilla människan ville klappa på mig, men det ville inte jag. Räjjven blev jätterädd för den lilla människan, så hon gömde sig. Fjantigt! Som tur var så stannade inte människan och den lilla människan så länge. Jag hoppas att den lilla människan inte kommer hit någon mer gång.  Det är bättre när bara den stora människan kommer.

Otis: Jag jagade den där katten Räjjven förut. Men det gillade inte mamma så jag var tvungen att sluta med det. Katten också! Nu måste jag hitta på ett nytt sätt igen att skrämma henne. Jag får inte stirra på henne, jag får inte jaga henne, jag får inte klå upp henne. Vad får jag göra?