kattbus

Otis: Jag har stirrat på den där Räjjven en stund nu. Jag hoppades på att hon skulle bli rädd för mig om jag hade arga ögon, men det blev hon inte. Synd, för jag tänkte göra så i stället för att ge henne stryk. Mamma tycker inte om när jag klår upp henne. Jag får försöka hitta på något annat sätt att skrämma henne på i stället.

Otis: Jag har en ny favoritplats. Jag ligger nästan jämt på mammas plats på klösmöbeln. Det är väldigt skönt att sova där. Så mamma får sitta och ligga på en annan plats. Nu ska jag lägga mig där igen.

Otis: Min stackars nos är nästan lika fin igen som den brukar vara. Det finns ett märke kvar där det kom ut sådant där rött, men knölen som blev efter det är borta. Tur för den där Räjjven att min nos är fin igen, annars hade det blivit synd om henne!

Otis: Jag har ont på nosen. Den där katten Räjjven gjorde så att jag fick ont och så kom det en massa sådant där rött som det brukar komma på mitt ben när det sticker där. Nu har jag en stor knöl på min fina nos! Mamma sa att nu kanske jag förstår hur det känns på Räjjven när jag klår upp henne. Det bryr jag mig inte om, jag ska ge henne mer stryk för nu är jag arg på henne. Hon är dum som gör så att jag får ont på min stackars fina nos.

Otis: Jag klådde upp den där katten förut. Hon hade inte gjort något, jag bara kände för att göra det. Det gick bra trots att jag inte har så vassa klor nu. Hon fick ett sår på nosen. Rätt åt henne! Fast mamma blev arg på mig. Jag förstår inte varför. Jag tycker att jag gjorde det bra.

Otis: Jag är lite arg på mamma nu. Hon klippte mina klor! Hon sa att det var bäst att göra det så att jag inte får för mig något. Vad menar hon med det? Jag tycker att det är dumt att hon klippte mina klor för nu kan jag ju inte klå upp den där katten som är här om det skulle behövas. Tjejen har inte gjort något dumt än, men jag ska skynda mig att göra klorna vassa igen så att jag är redo om jag behöver ge henne stryk.

Otis: Jag blev nästan mosad förut! Mamma satte sig på mig. Det var inte så roligt. Som tur var så satte hon sig inte så hårt på mig och hon reste sig direkt igen när hon märkte att jag låg under henne. Men det var nära att jag blev alldeles platt. Det hade inte varit så roligt.

Otis: Vi har ätit kyckling i kväll. Det är ju så smaskigt! Den där Räjjven fick också kyckling. Fast hon åt inte lika många bitar som jag. Jag åt massor, så jag blev alldeles full i magen och fick vila lite efteråt.

Otis: Katten med det konstiga namnet äter mycket. Hon äter lika mycket som jag! Det är inte så bra, för då kan inte jag äta upp det som blir över. För det blir ju inte så mycket över. Hon måste ha en stor mage. Fast hon är ju ganska liten så det ser inte ut som att hon har en stor mage. Konstigt.

Otis: Katten som är här har ett konstigt namn. Mamma kallar henne för något som låter som Räjjven. Så kan väl inte en katt heta? En katt ska ju ha ett fint namn. Som jag har. Mitt namn är riktigt stiligt och det passar ju verkligen mig eftersom jag är en så stilig katt.