kattbus

Otis: Det är en massa sådant där vitt ute nu. Det har ramlat ner sådant igen. Jag undrar vad det är?

Mamma är hemma igen. Det tycker jag är bra. Jag ville mysa en massa med mamma när hon kom hem. Det tycker jag om, och hon också. Mamma sa förut att jag snart fyller år. Då får vi nog något smaskigt att äta igen. Hoppas att det går fort tills dess, för jag vill ha något gott att äta. Jag tycker ju om att äta goda saker.

Otis: Mamma är inte hemma nu. Människan som bor bredvid oss har varit här och gett oss mat. Det är bra. Fast människan har gett mig min mäddessin också. Det tycker inte jag är så bra, för jag tycker inte att det är roligt att äta den. Jag undrar när mamma kommer hem till oss igen?

Raven: Människan tittade på mina klor förut. Jag hoppas att hon inte ska göra dem korta igen. Jag har vässat dem massor så att de har blivit lika långa och vassa som de var innan hon gjorde dem korta. Så nu vill jag att de ska fortsätta att vara långa och vassa hela tiden, för jag vill inte ha korta klor.

Otis: Jag har ätit god fisk i dag. Jag fick den av den snälla människan som bor nära oss. Räjjven ville inte ha. Så jag åt upp hela fisken själv. Det var riktigt smaskigt! Nu är min fina mage alldeles full med fisk.

Otis: Jag har kräkts igen. Det är inte så roligt. Jag tycker inte om att kräkas. Jag vet inte varför jag kräks så mycket. Det är konstigt att jag som är en så stilig katt har en fin mage som inte mår bra. En fin mage borde ju må bra hela tiden och då skulle jag ju inte kräkas så mycket. Jag vill att min stiliga mage ska må bra så att jag kan äta allt gott som finns att äta utan att jag kräks upp det.

Raven: Människan som jag bor hos nu klappar mycket på mig. Det är skönt. Jag tycker om det. När människan klappar på mig så visar jag att jag tycker om det och då klappar hon ännu mer på mig. Det är bra.

Den gamla människan som jag bodde hos förut klappade inte lika mycket på mig och de andra katterna där. Det kom ofta andra människor dit och de slog och sparkade på oss. Det gjorde ont. Vi var rädda för människorna som kom dit. De var elaka mot oss. Jag tyckte inte alls om det.

Här hos min nya människa är det ingen som slår och sparkar på mig. Här får jag bara en massa klappar. Det är mycket skönare med klappar än när det gör ont. Jag tycker om min nya människa.

Otis: Vi har fått något av mamma. Jag vet inte vad det är för sak. Mamma sa att det är många små saker i den stora saken och att vi får se senare vad det är. Hon sa att vi nog kommer att tycka om de små sakerna. Men jag förstår inte varför vi måste vänta. Kan vi inte få sakerna nu i stället?

 

Otis: Jag gjorde en hälsa på igen. Raven gjorde också det. Fast jag gick först och hon kom efter. Vi gjorde hälsa på hos människan som vi brukar göra det hos. Vi var där en liten stund ända tills mamma sa att vi skulle gå in till oss igen. Det är roligt att göra hälsa på, för det finns så mycket att titta på.

Otis: Mamma tittade på mina klor förut. Då trodde jag att hon skulle klippa dem igen. Men hon sa att de såg bra ut. Men de ser inte bra ut, för de är fortfarande korta och inte alls vassa! Det var bra att hon inte klippte dem mer i alla fall. Om hon hade gjort det hade jag blivit riktigt arg!