kattbus

Raven: För en stund sedan fick vi god mat av människan. Både Otis och jag tyckte att det var jättegott. Vi har fått den goda maten förut och varje gång har vi ätit upp precis allt. Det finns jämt mat här att äta. Olika sorters mat. Det är bra för då behöver vi inte vara hungriga. Jag tycker inte om att vara hungrig. Men här kan jag äta när jag vill. Det är bra.

Otis: Det ramlade ner sådant där vitt förut. Massor med vita saker ramlade ner. Det var länge sedan det gjorde det. Efter en stund slutade de vita sakerna att ramla ner och då var allt vitt borta. Jag undrar vart alla vita saker tog vägen?

Raven: Mina klor är korta! Människan som jag bor hos hade en sak som gjorde att mina klor blev korta när hon använde saken på dem. Det gjorde inte ont, men när klorna blir korta så är de inte vassa längre. Så nu måste jag vässa dem igen. Men jag är duktig på att vässa mina klor. Jag gör det mycket och här finns det många saker att vässa klorna på. Så de är nog snart vassa igen.

Raven: Det är ganska lugnt här nu när inte Knappen är kvar hos oss. Eftersom han inte är här så har jag ingen att leka med. Otis leker inte så mycket eftersom han är gammal. Så jag får leka själv när jag vill busa. Det gör inte så mycket, men det var roligt att leka lite med Knappen när han var här. Jag blev lite trött på honom ibland när han ville leka för länge men det var roligt att busa med honom en stund. Nu busar jag med mig själv.

Otis: Mesen Knappen är inte här längre. Han har fått en egen människa att bo hos, så han har flyttat. Det är lite synd att jag inte hann klå upp honom. Men om han kommer tillbaka hit så ska jag ge honom stryk.

Nu är det bara jag och mamma här. Och så den där Räjjven också. Men henne blir jag ju inte av med för hon ska ju stanna hos oss för alltid. Henne behöver jag inte klå upp, för hon vet att jag är den stiligaste katten och att mamma tycker om mig mest.

Raven: Jag bor här nu. Men innan jag kom hit bodde jag tillsammans med två andra katter hos en annan människa. Den människan var gammal och till slut så kunde inte hon ta hand om oss längre. Då fick vi först flytta till ett annat ställe där det fanns många andra katter. När jag hade varit där ett tag så fick jag flytta hit till människan som bor här. Nu har jag varit här väldigt länge och det verkar som att jag ska få stanna här för alltid.

Här bor ju också katten som heter Otis. Alltså han som brukar skriva här. Han har bott hos den här människan ända sedan han var liten och nu är han väldigt gammal. Han hör inte så bra längre.

Det finns en annan katt här också. Han heter Knappen. Han har inte varit här så länge, han kom långt efter mig. Jag vet inte om han ska stanna här. Han busar och leker hela tiden. Han försöker busa med mig jättemycket och det blir lite jobbigt ibland. Det är roligt att leka en stund, men han förstår inte när jag vill sluta och då blir jag lite irriterad på honom. Men för det mesta är vi sams.

Nu ska jag lägga mig på min favoritplats och sova en stund innan det är dags att äta lite.

Otis: Några gånger har den där Räjjven lagt sig nära mig på klösmöbeln. Det gör inte så mycket att vi ligger på samma klösmöbel. Hon ligger stilla på sin plats och jag ligger på min plats. Jag får sova i fred, det är bra. En gång när hon låg nära mig på klösmöbeln tog mamma en sådan där bild på oss. På den syns det att hon ligger nära mig. Men jag ligger lite högre upp på en bättre plats än vad hon gör. När man är en så stilig katt som jag är ska man så klart ha den bästa platsen.

 

Otis: Förut skulle jag mysa lite med mamma. Jag lade mig på henne, för det är ju ganska skönt. Då när jag låg där på mamma så kom mesen Knappen och lade sig på mamma han också! Samtidigt som när jag låg där! Det gillade inte jag. Dumma mesen Knappen! Det blev trångt på mamma, och hon klappade på oss båda två. Som tur var så låg han inte kvar så länge, så när han hade gått därifrån fick jag ligga ensam på mamma och mysa. Bra att han gick iväg! Dumma Knappen!

Raven: Nu ska jag försöka att berätta något här. Förut kallades jag för Räven, men när jag kom hit så tyckte människan som bor här att det inte var ett fint namn på en katt så hon började att kalla mig för Raven i stället. Det låter nästan likadant som det gamla, men människan sa att det är ett häftigare namn. Jag vet inte vad häftigare betyder, men det är nog något bra. Hon kallar mig ofta för tjejen och gumman också, men det är Raven som är mitt riktiga namn nu.