kattbus

Raven: Jag busar mycket med katten som är här. Det är roligt. Vi jagar varandra och då springer vi fort. Ibland smyger vi på varandra. Det är också roligt. Fast man blir trött av att busa. Då vilar vi en stund. Sedan när vi orkar så busar vi lite igen.

Raven: Katten som är här har annan mat. Jag vill också äta den maten. Jag smakar den ibland, men människamamma säger att jag inte får äta den maten. Hon säger att jag ska äta min mat. Men jag tycker att hans mat är god, så jag vill äta den i stället. Jag gör det när människamamma inte ser.

Otis: Nu har vi haft fässt igen. Den här gången hade vi saker runt halsen när vi åt. Fast vi fick så mycket gott att äta så jag tänkte inte på att jag hade den på mig. Det var riktigt smaskig mat. Och så fick vi god skinka också. Flera bitar fick vi. Men som vanligt åt inte den där Räjjven upp sina bitar. Det var bra. Då åt jag upp dem. Det var gott. När vi hade ätit färdigt tog mamma av oss sakerna runt halsen. Nu är det inte fässt längre. Men jag är alldeles full i magen så jag måste vila.

 

Otis: Jag fick se att mesen Måns låg och sov på klösmöbeln bredvid mamma! Det tyckte jag inte om! Så jag lade mig också bredvid mamma. Fast mycket närmare. Men jag vet inte om han förstod att han inte ska ligga så nära mamma. Så jag måste nog ge honom stryk snart. När mamma inte ser.

Raven: Jag är inte rädd för katten som är här. Han är snäll. Vi busar lite ibland. Jag jagar honom och han jagar mig. Det tycker jag är roligt. Då springer vi jättefort. Först springer vi fort åt ena hållet och sedan vänder vi och springer fort åt andra hållet. Efter ett tag måste vi vila lite. Man blir trött av att busa och springa fort. Jag hoppas att han stannar ett tag till så att vi kan busa och jaga varandra mera.

Otis: Jag har ätit kyckling. Jag fick flera bitar av mamma. Det var riktigt smaskigt. Den där mesiga Måns fick också kyckling. Han åt upp sina bitar. Det var synd, då kunde inte jag äta upp hans. Det är bättre med den där Räjjven som inte vill ha mumsiga saker att äta. När hon inte äter upp så kan ju jag äta hennes mat. Men mesiga Måns är ju dum som äter upp sin mat så att jag inte kan äta hans. Det tycker inte jag är bra. Jag måste nog kanske ge honom stryk för det.

Otis: Den där katten som är här heter Måns. Vilket löjligt namn! Så kan ju inte en katt heta! Men han är ju inte en så stilig katt som jag. Han är en mesig katt med ett löjligt namn. Jag är en stilig katt med ett fint namn.

Raven: Den där andra katten är fortfarande här. Jag har luktat på honom många gånger. Han blir inte arg när jag gör det. Det är bra. Jag behöver inte vara rädd för honom, han är inte otäck. Så det gör ingenting att han är här hos oss.

Otis: Det är en katt här. Han kom i går kväll. Jag vet inte vad han gör här, men han verkar lite mesig. Om han gör något dumt ska jag klå upp honom. Eller så ger jag honom stryk för att han är mesig. Först ska jag vila lite och fundera på hur jag ska göra.

Raven: Det är en annan katt här. Jag vet inte vad han gör här hos oss. Undrar hur länge han ska stanna?

Otis: Vi har haft fässt. För jag fyller år i dag. Jag vet fortfarande inte vad det betyder, men jag vet att när man gör det får man något gott att äta. Den där Räjjven och jag fick fässtmat och det var riktigt smaskigt. Jag åt fort. När jag hade ätit upp min mat åt jag lite av den där Räjjvens mat också. Hon äter ju så sakta. Det är bra för då kan jag äta hennes också när min är slut. Mamma sa att jag är gammal nu. Jag vet inte vad det betyder heller. Men det gör inget för jag åt så mycket mumsigt att jag är alldeles mätt i min fina mage nu. Jag tycker om att fylla år.