kattbus

Otis: Den där katten som är här heter Sotis. Det är nästan samma som mitt namn. Fast mitt namn är mycket finare så klart. Jag är ju en stilig katt med ett fint namn. Den där katten är bara en vanlig katt med ett vanligt namn. Jag måste kanske ge henne lite stryk för att hon heter nästan likadant som jag. Jag ska tänka lite på det medan jag vilar en stund.

Raven: Katten är fortfarande kvar här. Det gör inget. Jag är inte rädd för henne. Hon är nog inte så farlig. Förut satt vi bredvid varandra och tittade ut. Det tyckte människamamma var bra. Hon vill att katten och jag ska busa med varandra. Fast det gör vi inte. Vi tittar och luktar lite på varandra, men vi busar inte med varandra.

Otis: Jag har ätit godis. Det var gott. Jag fick många godisar av mamma. Den där Räjjven och den andra katten fick också godis. Men ingen av dem ville ha, så de åt inte upp sina godisar. Det var bra. För då åt jag upp deras godisar i stället. Så jag åt jättemånga godisar och nu är min stiliga mage alldeles full med godis. Det är bra.

Otis: Jag var ute med mamma i dag! Det var roligt. Jag tittade på saker och åt sådant där grönt. Det blåste i min fina päls. Det var skönt. När vi hade gått in igen fick jag lite godis av mamma. Det var gott. Sedan vilade jag, för man blir trött av att vara ute.

 

Raven: Jag har tittat lite på katten som är här. Jag har luktat på henne också. Fast bara några gånger. Mest tittar jag på henne. Fast jag kan inte titta på henne hela tiden för hon gömmer sig ibland. Mammamänniskan klappar mycket på henne. Varför gör hon det? Ska katten stanna här? Jag försöker mysa mycket med mammamänniskan nu så att hon inte ska glömma bort att klappa mycket på mig också.

Otis: Det är en annan katt här. En tjej. Hon verkar lite mesig. Jag vet inte vad hon gör här. Jag hoppas att hon inte ska stanna så länge. I få fall måste jag nog klå upp henne. Hon måste ju få veta vem som bestämmer. Jag ska vila ordentligt så att jag orkar att ge henne stryk.

Raven: I dag har jag busat mycket. Jag har busat med olika saker. Det var roligt. Människamamma såg att jag busade och då busade hon lite med mig. Det var också roligt. Det är roligare att busa med någon än att busa ensam. Otis vill inte busa, han vill bara sova. Så då får jag busa själv.

Otis: Mamma klippte mina klor igen. Det ville inte jag. Men jag låg stilla medan mamma klippte klorna. Då blev mamma färdig fort. Nu är mina fina klor korta. När mamma var klar lade jag mig och sov. Det är skönt att sova. Jag sover mycket för jag är trött nästan hela tiden.

Otis: Jag tycker inte att det är roligt att äta mäddessin. Jag vill inte göra det mer. Så när mamma ska ge mig mäddessinen springer jag iväg. Jag springer fort. Men mamma är också snabb. Så hon hinner ifatt mig och stoppar in mäddessinen i min mun fast jag inte vill det. Jag måste springa fortare. För nu vill inte jag ha mer mäddessin.

Raven: Jag har ätit sådant där gott som heter glass igen. Det tycker jag om. Det är ju nästan som grädde fast kallt och grädde tycker jag ju om. Mammamänniskan gav mig glass så att jag fick smaka. När hon hade ätit färdigt fick jag lite mer glass. Det var gott.