kattbus

Raven: Bamse är här igen. Det var länge sedan han var här. Jag är ju inte rädd för honom. Så det gör inget att han är här.

Raven: Vi har varit instängda igen! Den här gången var vi där människamamma sover. Där är det i alla fall skönt att ligga. Men det lät en massa otäckt igen. Vi var där en lång stund. Det är inte roligt att vara instängd. Det tycker inte Saga heller. Både hon och jag tyckte att det var bra när människamamma öppnade så att vi kunde gå ut igen.

Raven: I dag har det varit jättekonstigt. När människamamma vaknade och skulle ge oss mat så ställde hon maten i det lilla rummet där toaletten står. Det var konstigt. Men jag och Saga gick in där för att äta maten. Då stängde människamamma så att vi inte kunde komma ut. Det var också konstigt. Vi fick vara där en jättelång stund. Det var inte så roligt. Det lät en massa utanför. Det lät jättehögt och otäckt. När det blev tyst igen öppnade människamamma så att vi kunde gå ut. Det var bra. Fast det var inte så snällt av människamamma att hålla oss instängda en så jättelång stund. Nu ska jag lägga mig någonstans där det är skönt och sedan ska jag sova länge.

Raven: Förut gjorde Saga något konstigt. När jag låg och sov på klösmöbeln kom hon och lade sig precis bredvid mig. Jag fräste åt henne en gång, men hon blev inte rädd utan lade sig ner ändå. Då fräste inte jag mer och sedan somnade vi båda två. Vi sov bredvid varandra en stund men sedan gick jag till en annan plats och sov där i stället.

Raven: Nu är mina klor korta igen. Mammamänniskan använde den där saken på mina klor när hon klappade en massa på mig. Det var så skönt när hon klappade på mig att jag inte ville flytta mig till en annan plats. Så nu är inte mina klor långa och vassa längre. Det är synd. Fast det var ju skönt att mysa.

Raven: Mammamänniskan kom med den där saken som gör klorna korta. Då flyttade jag på mig till en annan plats.

Raven: Saga äter upp min mat. Det tycker inte jag om. När vi får mat som det är sådant där gott kladdigt på så äter hon upp sin mat jättefort och sedan äter hon upp min mat också. Jag äter inte lika fort som hon gör så jag hinner inte äta upp min mat innan hon tar den. Det är inte så roligt. Jag vill ha min mat ifred.

Raven: Mammamänniskan har varit någon annanstans och det har varit en annan människa här och gett oss mat. Det är den där människan som är snäll och klappar mycket på mig. Jag fick många klappar nu också. Det tyckte jag om.

Men nu är mammamänniskan här igen. Det tycker jag är bra. Jag hoppas att jag får många klappar och mycket mys när vi ska sova.

Raven: Jag har provat att ligga där Otis brukade ligga. Jag sov där en liten stund. Det var skönt. Jag ska kanske ligga där fler gånger.

 

 

Raven: Människamamma sa att katten som är här heter Saga. Jag har luktat lite mer på Saga nu. Hon har luktat på mig också. Hon verkar inte så farlig. Jag är inte rädd för henne. Hon springer inte efter mig som den andra katten gjorde. Det är bra. Men hon är lite rädd för människamamma. Det är konstigt. Människamamma är ju inte farlig. Fast hon kanske slutar vara rädd för människamamma om hon ser att man kan få klappar av henne.