kattbus

Raven: Mammamänniskan gjorde min fina päls ännu finare. Hon hade en sak som hon drog över min päls med. Hon drog med saken flera gånger. Lite av min fina päls lossnade och följde med saken, men min päls som var kvar blev finare. Jag tyckte om när hon använde saken. Det var skönt. Jag vill att hon använder den där saken på min päls igen.

Raven: Det har varit en annan människa här. Jag har inte träffat den människan förut. Men det hade nog mammamänniskan gjort. Människan sov här hos oss. På klösmöbeln. Men nu är människan inte kvar här längre, nu är det bara jag, mammamänniskan och Saga igen. Det är bra.

Raven: Jag tvättar mammamänniskans päls ofta. Hon är inte så duktig på det så jag hjälper henne. Mammamänniskan blir glad när jag tvättar hennes päls. Då blir hon riktigt ren och fin. Det tycker hon är bra och då klappar hon mycket på mig. Det tycker jag om.

Raven: Jag tycker att det är roligt att titta ut. Ibland när jag tittar ut så tittar Saga också ut. Hon sitter bredvid mig när hon gör det. Det får hon. Men hon får inte sitta för nära mig. Det tycker inte jag om. Det gör inget att hon tittar ut samtidigt men jag tycker bäst om att titta ut ensam.

Raven: Nu har mammamänniskan gjort mina andra klor korta också. Det ville inte jag. Men när hon var klar med mina klor fick jag lite grädde. Det var gott. Då blev jag på bra humör igen.

Raven: Saga är ju så jobbig ibland. Jag blir så trött på henne när hon vill busa och jag inte vill det. Hon förstår inte att jag springer från henne för att jag inte vill busa. Hon tror att jag springer för att jag vill att hon ska jaga mig och så springer hon efter. Då får jag gömma mig för henne. Dumma Saga!

Raven: Nu har jag ätit kall grädde igen. Glass heter det ju. Jag tycker att det är så gott. Jag skulle kunna äta mycket glass, men jag får bara äta lite i taget. Mammamänniskan säger att jag kan bli konstig i magen om jag äter för mycket. Jag vet inte vad det betyder att man är konstig i magen. Men det är nog bäst att bara äta lite glass.

Raven: Mammamänniskan är inte borta så mycket nu. Hon är här hos oss i stället. Det är bra. Då får jag en massa klappar och det tycker ju jag om.