kattbus

Raven: Mammamänniskan tog med mig i den där lådan igen. Vi åkte till den där platsen där människor tar på mig. En människa tittade länge i min mun. Det var inte roligt. Sedan var det en annan människa som stack mig med något i nacken. Det var inte heller roligt. Men det gick fort, det var bra. Efter det tog mammamänniskan med mig i lådan igen tillbaka till vår plats. Då fick jag god mat för att jag hade varit duktig. Det tyckte jag om.

Raven: Mammamänniskan ropade på mig. Jag trodde att vi skulle mysa så jag gick till henne. Hon lyfte upp mig, men det blev inget mys. I stället gjorde hon mina klor korta igen. Det var inte roligt. Men det gick så fort så jag hann inte gå därifrån. Nu måste jag göra mina klor vassa igen.

Raven: Jag har sett den där katten som är utanför igen. När mammamänniskan öppnade var katten där. Jag tittade på katten. Katten tittade på mig också. Då gick jag fram till katten. Vi luktade på varandra. Sedan fräste jag åt katten. Men då sa mammamänniskan att jag inte skulle göra det. Hon sa att katten är snäll. Sedan stängde hon så att jag inte såg katten mer.

Raven: Människamamma tog med mig till den där platsen igen där jag fick ont i munnen. Först fick jag sitta i en sådan där stor låda igen. Jag fick sitta där länge. Det var inte roligt. Men den här gången fick jag mat där. Fast jag åt inte så mycket. Sedan kom människamamma och hämtade mig. Hon satte sig på en sak och höll i mig. Jag ville inte sitta där. Det var andra människor där också. De tittade på oss. En människa hade en sak som blixtrade hela tiden. Människorna pratade med mig och ropade på mig för de ville att jag skulle titta på dem. Det ville inte jag så jag tittade åt andra håll i stället. Sedan fick jag sitta i min egen låda en stund igen. Efter en stund hämtade människamamma mig igen. Då skulle vi göra samma sak en gång till med de där människorna och saken som blixtrade. Jag ville inte då heller. Människamamma ville att jag skulle sitta ensam också när saken blixtrade. Men jag ville inte sitta så jag lade mig ner. Fast saken blixtrade ändå. Jag tyckte inte att det var roligt.

Sedan tittade en människa i min mun. Det tyckte jag inte heller om. Men den här gången fick jag inte ont i munnen. Det var bra. När jag och människamamma kom tillbaka till vår egen plats fick jag god mat som jag tycker om. Sedan vilade jag lite.

 

Raven: Det var två andra människor här hos oss. Jag har träffat dem förut. Den ena var den där snälla människan som ger mig mat och klappar på mig när mammamänniskan är borta ibland. Jag fick klappar den här gången också. Av båda människorna. Det tyckte jag om. De var här en stund och åt sådan där mat som människor äter. Mammamänniskan tyckte att det var roligt att de var här hos oss. Fast hon fick inga klappar av dem. Så när de hade gått tvättade jag mammamänniskans päls lite. Det tyckte hon om.

Raven: Det saknas fortfarande lite päls på en del av min mage. Det tycker inte jag om. Jag vill ha päls på hela magen. Men mammamänniskan säger att pälsen kommer tillbaka. Jag hoppas att hon har rätt.