kattbus

Raven: Jag och mammamänniskan myser mycket. Jag får många klappar. Det tycker jag om. Jag har tvättat mammamänniskans hår flera gånger. Hon tycker om det. Nu ska jag mysa lite med henne igen.

Raven: Jag är inte på semester längre. Mammamänniskan har hämtat mig. Nu är jag på en annan plats. Jag känner igen sakerna som jag får min mat i. Det är samma som innan jag var på semester. Det är bra. Mammamänniskan är också här. Vi har haft mycket mys och jag har fått många klappar. Det tycker jag om. Mammamänniskan tycker också om det. Nu ligger jag och vilar bredvid mammamänniskan. Det är skönt.

Raven: Mammamänniskan ska snart komma och hämta mig. Det har människan som är här sagt. Det är bra. Jag vill att mammamänniskan ska hämta mig.

Raven: Människan som är här säger att min mage har blivit mindre. Det ska tydligen vara bra. Jag vet inte varför. Jag tycker om min mage. Jag tycker att den är bra som den är. Mammamänniskan brukar säga att jag har en gosig mage. Det tycker jag om.

Raven: Jag är fortfarande på semester. Men jag har busat lite här. Jag flyttade på den där saken som det är vatten i. Sedan vände jag på den. Det var roligt. Jag tycker om att busa ibland. Människan som är här blev inte arg. Det är bra att jag kan busa på semester också.

Raven: Människan som är här tar fortfarande med sig den där lilla människan in till oss ibland när vi ska få mat. Jag tycker att den lilla människan är lite otäck. För den rör sig och låter konstigt. Jag tycker bättre om de stora människorna. Den stora människan som är här är snäll. Mammamänniskan är också snäll.

Raven: Min mage mår bra nu. Det tycker jag är bra. Människan som är här ger mig fortfarande den där maten. Det är för att min mage ska fortsätta att må bra och inte bli dålig igen. Men jag tycker ju att den maten är god så det är bra att jag får den. Saga och Laban vill också äta min mat, men det får de inte. Jag vill smaka deras mat också, men då kanske min mage inte mår så bra igen så jag äter bara min mat.