kattbus

Raven: Mina klor är korta igen. Mammamänniskan såg att jag hade vässat mina klor på den nya sovplatsen. Det var märken på den efter mina klor. Mammamänniskan blev inte så glad då. Hon sa att jag inte får vässa klorna på den för det är ingen klösmöbel. Men jag tycker att den är bra att vässa klorna på. Nu måste jag ju göra det igen eftersom de är korta. Jag vill ju att de ska vara långa och vassa.

Raven: Den andra musen med svans är tillbaka. Den har varit borta länge. Den hade kanske gömt sig. Men mammamänniskan hittade den. Så nu har jag en mus utan svans och två med svans. Det är bra. Jag busar mycket med dem. Jag tycker att det är roligt.

Raven: Mammamänniskan ställde mig på en sak som visar min vikt. Jag har suttit på en sådan några gånger förut. Jag vet inte vad en vikt är för något. Men det verkar vara något som mammamänniskan vill veta. Hon sa att den är lite för hög och måste bli lite mindre. Det är därför som jag äter en speciell mat nu. Det är också därför som mammamänniskan vill att jag ska röra på mig mer. Men jag tycker ju att det är skönt att vila.

Raven: Det hände något konstigt när jag och mammamänniskan låg och sov. Jag sov skönt och helt plötsligt sparkade mammamänniskan till mig med sitt ben. Jag ramlade ner från platsen där vi sover. Det var inte så roligt. Jag tyckte inte om att bli väckt på det sättet. Mammamänniskan ropade på mig för att jag skulle hoppa upp på sovplatsen igen. Men jag väntade en stund innan jag gjorde det. När jag hade hoppat upp somnade jag igen och då sov vi färdigt båda två.

Raven: Mammamänniskan vill att jag ska röra på mig mer för att min mage ska bli mindre. Så jag har fått en ny boll som hon vill att jag ska leka med. Men jag vill inte leka med den. Jag tycker inte att den är rolig. Jag tycker att musen med svans är rolig. Musen utan svans är också rolig. Jag busar hellre med dem. Mammamänniskan kan leka med bollen själv.

Raven: Det var otäcka ljud ute när det var mörkt. Mammamänniskan var inte här hos mig, jag var ensam. Jag låg och sov skönt. Plötsligt började det att låta jättehögt ute. Det small och pangade. Jag kunde inte sova då. De otäcka ljuden höll på jättelänge. Det tyckte inte jag om. När det slutade att låta så där somnade jag igen. Sedan kom mammamänniskan. Hon klappade på mig och undrade om jag hade varit rädd. Det hade jag inte varit. Men det var inte så roligt när det lät så där otäckt. Det kändes bra när mammamänniskan var hos mig igen. Då sov jag skönt.