kattbus

Raven: Den lilla katten ligger ofta bredvid mig. Det får hon om hon inte busar. Om hon busar går jag därifrån. Men om hon ligger stilla ligger jag kvar. Det är mysigt att sova nära varandra.

 

Fanta: Jag och den andra katten blev instängda. Det hände när jag busade. Jag busade så att den där stora saken stängdes så att vi inte kunde komma ut. Människan var inte här. Jag och den andra katten fick vänta därinne. Vi hade ingen mat och vi kunde inte gå till lådan och kissa. Det var tråkigt att vänta där. Vi låg bara och vilade på saken som människan sover på. Efter en lång stund kom människan. Då öppnade hon så att vi kunde komma ut. Det var bra. Vi fick mat. Det var också bra.

Raven: Det har varit blött här. Det rann ut en massa blött på golvet. Jag och den andra katten ville inte gå där då. Vår mat stod i det blöta. Det var inte bra. Det var blött en lång stund. Sedan kom mammamänniskan hem till oss och såg allt det blöta. Hon blev inte glad. Hon plockade bort saker som stod i det blöta. Sedan kom det andra människor och gick i det blöta. De hjälpte mammamänniskan att ta bort allt det blöta från golvet. Nu står det en stor sak där som låter och blåser. Den är lite otäck. Men det blöta var också otäckt. Det är bra att det är borta. Nu kan vi gå där igen utan att bli blöta om tassarna.

Raven: Min mage mår inte bra nu igen. Mammamänniskan säger att vi måste göra min mage bra. Så nu får jag äta speciell mat för magen igen. Mammamänniskan hoppas att den blir bra fort. Jag också. För annars ska mammamänniskan stoppa in sådant där äckligt i min mun som jag måste äta. Det vill inte jag.

Fanta: När jag skulle klättra på människan tyckte hon att jag hade vassa klor. Så nu är mina klor korta och inte alls vassa längre. Först gjorde människan den andra kattens klor korta. Då busade jag med kattens svans. Det tyckte hon inte om. Sedan gjorde människan mina klor korta. Det ville inte jag. Men jag behövde inte ligga stilla så länge för människan var fort färdig med mina klor. Nu ska jag göra dem vassa igen så att jag kan klättra på människan.

Raven: Den lilla katten är inte så liten längre. Hon är nästan lika stor som jag. Hon busar jättemycket. Hon hittar på en massa bus hela tiden. Mammamänniskan säger till henne ofta att hon ska sluta busa. Men hon fortsätter att busa ändå. Ibland busar hon på mammamänniskan när hon sover. Då vaknar mammamänniskan. Hon busar mycket med mig. Ibland vill jag det och ibland vill jag det inte. Men ibland busar jag med henne först. Det är roligt.

Fanta: I dag har människan varit med oss en lång stund. Hon har klappat mycket på mig och på den andra katten. Det var skönt. Jag tycker om det. Jag låg på människan och sov en stund. Det var mysigt. Sedan sov jag en stund bredvid den andra katten. Det var också mysigt.

Raven: Mammamänniskan säger att min mage inte är lika stor längre. Jag vet inte vad hon menar med det. Men hon tycker att det är bra att den är lite mindre nu. Det är den speciella maten som jag äter som har gjort min mage mindre. Men jag tycker om min mage oavsett om den är stor eller liten.