kattbus

Raven: Mammamänniskan stoppar inte in det där äckliga i min mun längre. Det är bra. Jag ska bara få det kladdiga i ögonen några gånger till och sedan slipper jag det också. Det är också bra.

Men i dag tog mammamänniskan med mig till de där människorna som klämmer på mig igen. En människa stack mig med något vasst i nacken. Det gjorde inte ont. Sedan tog mammamänniskan med mig tillbaka till vår plats igen. Den andra katten väntade på oss där. Det var bra att jag inte behövde stanna så länge hos människorna den här gången. Mammamänniskan sa att jag var duktig och gav mig en massa gos och klappar. Det tyckte jag om.

Fanta: Jag har hittat en rolig sak att leka med. Det är en mus. Den är ganska trasig för jag har dödat den så många gånger. Men jag fortsätter att döda den. Det är roligt.

Raven: Mammamänniskan stoppar fortfarande in det äckliga i min mun och det kladdiga i mina ögon. Jag tycker inte om det. Nu har hon gjort våra klor korta igen också. Det var inte bra. Men hon sa att vi var duktiga som låg stilla medan hon gjorde det. Hon brukar säga att jag är duktig med det äckliga och det kladdiga också. Jag vet att jag är duktig men jag vill inte ha det ändå.

Fanta: Jag gjorde ett bus förut. Jag välte omkull en sak så att det rann ut en massa blött. Människan var inte glad. När hon torkade upp allt det blöta fick inte jag vara nära där. Jag tittade på en bit ifrån. Människan sa att det inte var bra att jag gjorde det buset. Men när människan hade torkat upp det blöta lade jag mig på henne. Då klappade hon på mig en lång stund. Det var mysigt.

Fanta: Jag och den andra katten fick annan mat att äta förut. Människan sa att det var festmat. Vi fick den för att vi firade att jag kom hit när jag var riktigt liten. Jag kommer inte ihåg det. Människan visade hur liten jag var då. Men jag tror inte att jag har varit så liten. Jag är ju stor.

Raven: Jag måste äta något som är äckligt. Mammamänniskan stoppar in det i min mun. Jag vill inte äta det. Det är mjukt och halt och det smakar inte gott. Flera gånger måste jag äta det.

Mammamänniskan stoppar in något i mina ögon också. Det är kladdigt. Flera gånger måste jag ha det där i ögonen. Det vill inte jag. Det är otäckt när hon stoppar in det i ögonen. Då blundar jag hårt, men hon gör det i alla fall. Mammamänniskan säger att jag måste äta det äckliga och ha det kladdiga i ögonen för att det ska sluta att rinna i mina ögon och min nos. Fast jag vill att hon ska sluta att göra så där på mig i stället.