kattbus

Tilda: Det är ju en katt-tjej här. Hon har fått ett eget rum. Otis och jag får inte gå in där för mamma. Hon säger att kissen vill vara ifred. Men vi kan titta in där. Så i dag har jag suttit utanför och kikat in lite. Jag såg tjejen. Hon såg mig också. Då fräste hon. Vad fånigt! Jag var ju långt ifrån henne. Jag undrar varför hon inte vill vara med Otis och mig, vi är ju inte farliga! Fast det är bra att hon är lite rädd, då skrämmer hon inte mig så mycket.

Otis: Nu är den där Fällisa här. Hon har inte visat sig så mycket, hon ligger mest och trycker bakom en stor möbel. Hon är en fegis. Tilda och jag får inte gå in där hon är, mamma vill inte att vi ska störa henne. Men det är ju inte vi som stör henne, det är ju hon som stör oss genom att vara här. Jag ska försöka att ta mig in dit senare när mamma inte ser.

Otis: Mamma sa att vi kanske ska få besök. Av en annan katt! Det är inte den där fjant-Bamse som brukar vara här länge ibland, utan en annan katt. En tjej. Hon har varit här förut några gånger, men det är riktigt länge sedan. Jag tor att hon heter Flisia eller något sånt. Hon är säkert lika fjantig som den där Bamse. Men om hon försöker vara stöddig ska hon få se på annat!  *Fnys*

Otis: Oj vad många vita saker det har ramlat ner ute i dag! Jag har suttit och tittat på allt vitt. Det ramlar fortfarande ner. Ska de inte ta slut snart? Mamma hade massor med vita saker på tassarna när hon kom in förut. Efter en stund försvann det, för det trivs tydligen inte inne.
Tilda och jag fick godis förut. Sedan fick jag smaka en vit gegga som mamma skulle äta. Det var jättegott!

Tilda: Jag har tråkigt. Det har inte hänt något roligt på länge. Jag ska försöka att tänka ut ett bus...

Tilda: Jag är lite sur på mamma nu. Vi hade det lite mysigt hon och jag, hon klappade på mig en massa och jag trodde att hon ville gosa. Men så plötsligt, klipp klipp klipp, så hade hon klippt klorna på min ena tass! Dumma dumma mamma! Då gick jag därifrån. Jag tycker inte om att få klorna klippta och jag tycker inte om att bli lurad.  :(

Tilda: Otis och jag har ätit glass i kväll. Det var riktigt gott!

Otis: Jag vill inte ha sådan där mäddessin mer. Det är tråkigt och det smakar ju inget.  :(  När mamma ska ge mig mäddessin så försöker jag att smita undan, och om hon stoppar in en i min mun så försöker jag att spotta ut den. Jag börjar bli ganska duktig på att spotta ut nu. Men varje gång jag gör det så stoppar mamma in mäddessinen i min mun igen. Då stoppar hon den långt in så att jag inte kan spotta ut.  :(  Jag vill inte ha mer nu, jag vill ha godis i stället!

Tilda: Mamma har frusit mycket i kväll, så jag har varit ällemänt igen. Mamma låg på klösmöbeln och jag låg bredvid och värmde henne. Jag fick värma en lång stund, vi låg där jättelänge. Men det var mysigt. Nu har Otis och jag precis ätit lite, så nu ska jag vila en stund.

Tilda: När mamma kom hem i dag fick Otis och jag smaka sådan där fisk i röd gegga. Det var länge sedan vi fick det. Det var riktigt smaskigt. Efter det hade mamma och jag det mysigt ganska länge. Mamma sa att hon frös och att jag värmde henne så skönt när jag låg brevid. Hon sa att jag är som ett ällemänt. Jag vet inte vad det är, men det är tydligen något som är varmt. Nu ska vi snart sova. Det är bra, jag är lite trött.

Tilda: Det är alldeles vitt ute. Det har det varit länge nu. Och det ramlar ner mer vita saker nästan hela tiden. Mamma säger att det är jättekallt ute och att det är bra att Otis och jag är inne så att vi inte fryser om tassarna. Som om jag skulle gå ut frivilligt! Det gör jag ju inte ens när det inte är vitt ute. Mamma säger att när det är vitt och kallt ute är det något som kallas för vinnter. Jag förstår inte riktigt vad det är. Men jag bryr mig inte heller. Jag har det ju mysigt och skönt här inne i värmen med Otis och mamma.

Otis: Jag mår bättre nu. Det är skönt att inte kräkas så mycket, det var jobbigt. Nu mår jag nästan som vanligt igen. Men jag får fortfarande bara äta den där speciella fisken som mamma gör i ordning åt mig. Fast det gör inget, den är ganska god och jag är hungrig. Mäddessinen måste jag ju också äta varje dag. Den fick jag när jag var sjuk också, fast mamma var lite orolig att den skulle komma upp när jag kräktes. Men nu har jag inte kräkts på en lång stund och det är skönt.

Otis: Jag är fortfarande sjuk men jag mår lite bättre i dag. Jag har inte kräkts lika många gånger som förut. Fast precis nyss kräktes jag. Då kom en massa fisk upp. Jag har bara ätit sådan där speciell fisk sedan i går, och bara lite lite i taget. Nu måste jag vänta en stund igen innan jag får äta mer fisk.

Otis: Jag är fortfarande sjuk. Jag har kräkts hela natten och hela dagen. I natt smällde det en massa och lät konstigt ute, men jag orkade inte bry mig så mycket om det. När mamma vaknade i dag var jag i alla fall hungrig, så mamma gav mig lite mat. Men det var inte mycket alls, jag fick bara äta lite lite. Det kräktes jag upp direkt igen. Så jag har varit utan mat hela dagen, men jag har kräkts ändå. För ett tag sedan fick jag en sorts fisk som mamma hade gjort i ordning på ett speciellt sätt. Jag fick bara lite lite för att testa om min mage låter det stanna. Än så länge har jag inte kräkts upp det. Hoppas att jag får lite mer sådan där fisk snart för det var gott och jag är jättehungrig! Nu vill jag må bra igen!