kattbus

Otis: Mamma sa att jag ska ha fässt snart. Jag ska få något extra gott att äta. Det ska bli mumsigt!

Otis: Jag har ätit en annan sorts mat ett tag och min mage gillar inte den maten. Jag bajsar jättemycket nu, och det är inte som det ska vara. Mamma sa att det inte är så bra, så hon ska ta hem min vanliga mat igen. Det tycker jag är bra, för det är inte så roligt att bajsa hela tiden.

Otis: I kväll har vi haft fest. Det är tydligen en speciell dag som bara är ibland. Jag fick ha en grej runt halsen medan vi hade fest. Jag fick en massa gott att äta, och så fick jag godis och mjölk som bara är till katter. För att katter är så bra så klart. Nu är jag alldeles mätt i magen av allt som jag har ätit.

Otis: Förut låg mamma på klösmöbeln som hon brukar göra. Då la jag mig bredvid henne. Tilda låg nästan alltid bredvid mamma och det verkade som att de gillade det. Så jag provade att ligga bredvid mamma en liten stund. Det var faktiskt ganska skönt. Lite mysigt. Men jag låg inte kvar så länge, jag vill ju inte att mamma ska tro att jag är tjejig som Tilda.

Otis: Det ramlar ner sådant där vitt ute igen. Det vita är så konstigt. Varför ramlar det bara ner? Varför ramlar det inte upp? När mamma kom hem förut hade hon vitt på sig. Men helt plötsligt var det vita borta! Vart tog det vägen? Det är så konstigt!

Otis: Mamma och jag har ätit kyckling i kväll. Det var jättegott! Mamma vet att jag gillar det jättemycket. Jag fick flera bitar och jag åt upp allihop så klart. Fort åt jag, bara för att det är så smaskigt.

Otis: Mamma har kammat min päls. Det lossnade massor då. Men det gör ingenting, för min päls blev ännu finare när mamma var färdig med kammandet. Jag är ju riktigt stilig!

Otis: Det ramlar ner sådant där vitt ute nu. Det var väldigt länge sedan det gjorde det. Jag hade nästan glömt bort att det ramlar ner sådant ibland. Men nu gör det det igen. Väldigt många vita ramlar ner nu. Allt där ute blir vitt. Det är bra att det inte ramlar ner vitt inne, för då skulle min fina päls bli vit. Jag vill inte vara vit!

Otis: Mamma klippte mina klor förut! Det var inte snällt av henne. Nu är de korta igen och inte alls vassa. Det tycker inte jag om. Det är inte roligt alls. Jag måste göra så att de blir vassa igen. För jag gillar inte att få klorna klippta.

Otis: Äntligen! Jag fyller år! Det var kalas här förut, jag fick sådan där smaskig fisk som jag gillar så mycket. Jag vet inte hur många år jag fyller, men mamma sa att det är väldigt många. Fast det spelar ingen roll hur många det är, det viktiga är ju att vi får god fisk när vi fyller. Fast nu är det ju bara jag kvar här, så jag fick massor med fisk att äta själv. Det var gott.

Otis: Mamma tycker att jag pratar mycket. Och högt. Jag förstår inte riktigt vad hon menar med det.