kattbus

Otis: Förut var jag hos människan som bor nära oss. Mamma och människan pratade med varandra och då gick jag in till människan. Jag gick omkring där en stund och tittade och luktade på saker. Det var roligt. Mamma sa att jag hälsade på hos människan. Jag vet inte vad det betyder. Sedan tyckte mamma att vi skulle gå in till oss igen, så då gjorde vi det. Nu ska jag vila lite. Det är jobbigt att hälsa på.

Otis: Jag åt fisk förut. Det var riktigt smaskigt. Jag fick fisken av människan som bor nära oss. Hon är snäll som ger mig fisk. Den dumma katten åt också fisken. Jag tror inte att det var meningen att han skulle ha någon fisk. Människan ville nog ge fisken bara till mig eftersom jag är så stilig. Men den dumma katten kom fram till människan och försökte äta fisken han också. Meskatt!

Otis: Katten är fortfarande kvar här. Mamma sa att han inte har några människor längre, så han ska vara kvar här tills han får nya människor att bo hos. Dumt! Varför ska han vara just här tills dess? Han kan väl vara någon annanstans? Något annat som är dumt är hans namn. Han heter Knappen. Så kan ju inte en katt heta! Men det är klart, han är ju ingen stilig katt som jag. Han är ju en mes. En dum mes med ett dumt namn.

 

Otis: Den där nya katten som är här myser mycket med mamma. Det gillar inte jag. Han är en mesig katt. En dum och mesig katt. Det är dags att han åker hem till sina människor nu. Jag får nog se till att han gör det. Utan att mamma ser.

Otis: Den där katten som är här är jobbig. Han håller på och leker ganska mycket. Det är ju dumt. Fattar han inte att det är skönt att sova? I dag försökte han att busa med mig. Det ville inte jag. Så jag försökte springa ifrån honom, men då trodde han att jag ville leka och sprang efter mig. Jag ska nog klå upp honom så att han slutar busa så mycket. Men jag måste vila lite först.

Otis: Jag vet inte vad som händer, men det är en annan katt här nu! Han kom hit i dag. Jag har inte träffat honom förut. Han är nog en riktig mes, för han har legat under mammas stora klösmöbel som hon sover på ända sedan han kom. Hoppas att han inte ska stanna här. I så fall måste jag nog ge honom stryk.

Otis: Mamma sa att det är dags att klippa mina klor. Det vill inte jag. Så jag tänker inte låta henne göra det. Jag hoppas att hon glömmer bort att hon ska klippa dem. Jag vill ha kvar mina fina vassa klor.

Otis: Bamse är inte här. Äntligen har den där fjanten åkt hem till sina människor. Bra! Fast det är synd att jag inte hann klå upp honom. Han borde ha fått lite stryk för att han är en fjant. Men det är bra att han inte är kvar här. Nu är det bara mamma och jag igen. Och så den där Räjjven förstås. Jag tycker att hon kan åka hon också. Hon har ju varit här jättelänge nu. Men mamma säger ju att hon inte har några människor att åka till. Det är dumt, för då måste hon vara här. Jag ska nog ge henne lite stryk i stället, så kanske hon inte vill vara kvar hos oss.

Otis: Min mage mår bra igen. Det är bra, för vi har ätit kyckling nu. Det var riktigt smaskigt. Jag fick flera bitar. Det fick fjanten Bamse och den där Räjjven också. De åt sina bitar. Det var synd för då kunde ju inte jag äta upp deras. Men jag har i alla fall mina bitar i min fina mage.

Otis: Min mage mår inte bra. Nu är jag så där kräksig igen. Jag har kräkts massor i dag. Det är inte så roligt. Jag vill att min mage ska må bra.