kattbus

Otis: I dag var jag hos de där människorna som klämmer och känner på mig. De tittade i min mun och sedan stack det på mitt ben så att det kom sådant där rött igen. När det hade gjort det fick jag ha ett sådant där bandasj som jag har haft förut. Men när jag tuggade på det så tog de av det från mitt fina ben. Sedan fick jag sitta i lådan en lång stund och vänta medan de gjorde något med den där Räjjven. Jag vet inte vad de gjorde, men när de var klara åkte vi hem. Det var bra.

I kväll har vi fått riktigt smaskig mat för att vi var så duktiga hos de där människorna. Fast mamma måste ju ha menat att bara jag var duktig, för den där Räjjven är ju inte lika duktig som jag!

 

Raven: Jag var någon annanstans i dag igen. Otis var också med. Det var människor där som kände på mig. De tog bort min päls på magen. Sedan var jag tvungen att ligga på rygg. Det var inte så roligt. Då la människorna något kallt och kladdigt på min mage och sedan rörde de med en konstig sak på magen. En lång stund gjorde de det. Det var tråkigt. När de slutade fick jag gå in i en låda igen och sedan åkte vi tillbaka till människan som jag bor hos. Det var skönt. Vi fick god mat att äta för att vi var duktiga. Nu har inte jag någon päls på min mage.

 

Otis: Fjantkatten Bamse är inte kvar här längre. Det är bra. Men jag hann inte klå upp honom innan han åkte. Det är inte så bra. Om fjanten kommer en annan gång så ska jag ge honom mycket stryk då i stället.

Raven: Bamse åkte hem till sina människor förut. Nu är det bara jag och Otis kvar här hos människan. Otis ligger och sover. Jag ska också vila lite. På min plats där jag brukar ligga. Det är så varmt och skönt där.

Otis: Nu har jag ätit sådana där goda gula bollar igen. De är så smaskiga. Den där fjanten Bamse fick också smaka men han ville inte ha. Dumma fjantkatt! Den här gången åt jag inte så många som jag brukar äta. Jag blev mätt av gula bollar fort. Nu ska jag vila lite medan bollarna ligger i min fina mage.

Raven: Människan sa att hon ska göra mina klor korta igen. Jag vill inte det. Jag gör mina klor vassa hela tiden. Det finns många bra saker här att göra klorna vassa på. Det är bra. Då går det att göra dem vassa fort igen när människan har gjort dem korta.

Raven: Bamse är här. Det gör inget. Han är inte farlig. Fast ibland går han efter mig. Det tycker inte jag om. Men jag är inte rädd för honom. Vi har ju träffats förut för länge sedan. Då var han här jättelänge. Han kanske ska vara här länge nu också. Det gör inget, för han är ju inte så farlig.

Otis: Den där fjantkatten Bamse är här. Han kom förut. Jag vet inte varför han är här nu. Jag hoppas att han inte ska stanna så länge den här gången. Jag ska vässa mina klor ifall jag behöver klå upp honom. Han är ju en fjant så jag kanske måste ge honom stryk. Fast jag ska vila lite först.

Raven: Människan har stoppat in något otäckt i min mun flera gånger. Det smakar inte gott och det är kladdigt. Jag springer när hon har stoppat in det i min mun och jag försöker att spotta ut det men det går inte. Det kladdar fast i munnen och i min fina päls. Jag tycker inte om det. Det är riktigt otäckt!

Otis: Nu ramlar det ner sådana där vita saker igen. Massor med vita saker. Det går nästan inte att se något annat där ute för det är så mycket vitt. Det är inte så roligt att titta ut då. Så jag ska vila lite i stället.

Raven: I dag var jag någon annanstans. Människan som jag bor hos tog med mig till ett annat ställe. Där var det en annan människa som klämde och kände på mig. Sedan stack det i mitt ben. Det gjorde inte så ont, men efter en stund blev det tråkigt. Efter det fick jag sitta och vänta jättelänge och det var också tråkigt. Sedan åkte min människa och jag hem igen. Människan sa att jag hade varit så duktig hela tiden och när vi kom hem fick jag grädde. Det var gott.

 

Otis: Jag har ätit smaskig kyckling. Det var riktigt gott. Den där Räjjven är så dum, hon fattar inte att det är mumsigt med kyckling. Hon ville inte ha sina bitar så jag åt upp dem också. Bra för mig att hon är konstig, då får ju jag mer att äta.