kattbus

Otis: Nu har vi haft sådan där fässt igen. Jag och den där Räjjven fick riktigt smaskig mat av mamma. Jag åt upp all min mat. Den där Räjjven åt upp sin mat också. Det var synd, då kunde inte jag äta upp hennes mat. Det ville jag göra för det var riktigt mumsigt.

Raven: Människan stoppar in saker i min mun igen. Sådana där saker som jag måste svälja. Fast det går ganska bra. Det är inte så otäckt. Människan säger att jag är duktig. Hon klappar mycket på mig också när jag har svalt sakerna. Det tycker jag om.

Otis: Min stiliga mage mår lite bättre. Jag kan äta mycket mat igen för jag kräks inte nu. Det tycker jag är bra.

Otis: Min mage mår inte bra. Jag har kräkts massor med gånger i dag. Det är inte så roligt. Jag kan inte äta heller. När jag äter så kräks jag upp maten igen. Det vill inte jag. Jag vill må bra i min fina mage. Jag ska vila lite nu, för man blir trött av att kräkas mycket.

Raven: Vi var på det där andra stället i dag igen. Alltså där jag var en annan gång när en människa kände på mig och sedan stack mig på benet. Den här gången var Otis med också. Den där människan var också där igen, men han stack mig inte på benet i dag. Han stack mig lite i nacken i stället. Fast det gjorde inte så ont. Efter ett tag åkte vi tillbaka hem igen. Då blev jag glad.

 

Otis: Mamma tog med oss till en sådan där människa som klämmer och känner på oss. Hos den människan har inte jag varit förut. Den där Räjjven och jag fick sitta i samma låda när vi åkte dit. Det var inte så roligt för det var trångt. När vi fick gå ur lådan var vi ensamma i ett rum en lång stund. Det var riktigt tråkigt. Så jag pratade massor och jättehögt. Sedan kom mamma och människan in till oss. Mamma klippte mina klor. Det var inte snällt. Sedan stack människan mig i min stiliga nacke. Det kändes inte så mycket. Efter en lång stund åkte vi hem igen. Det var bra. När vi kom hem åt jag mat, för jag var hungrig. Sedan ville jag sova, för jag var jättetrött efter att ha varit vaken en så lång stund.

Otis: Jag myser ganska mycket med mamma. Jag tycker om att mysa. När hon sitter på klösmöbeln ligger jag och sover på mamma eller nära bredvid mamma. Hon tycker om att mysa med mig. Det är inte så konstigt att hon tycker om att mysa med mig, för jag är ju så stilig och jag är bäst av alla katter på att mysa.

Otis: Det ramlar ner mera vitt ute. Det har ramlat ner massor med vitt hela dagen. Det är så konstigt med det där vita. När det har ramlat ner en massa vitt så är allt ute vitt en lång tid. Sedan försvinner det vita. När det har varit borta ett tag ramlar det ner mera vitt igen. Jag förstår inte det här med det vita ute. Är det samma vita saker som ramlar ner flera gånger? Varför försvinner det och ramlar ner igen?

Raven: Nu är mina klor korta igen. Människan tog fram den där saken som gör klor korta. Jag fick sitta i människans knä när hon använde saken på mina klor. Det var inte så roligt. Men det tog inte så lång stund och när det var klart så fick jag gå ner. Nu måste jag vässa klorna igen så att de blir lika vassa som de var innan.

Otis: Min fina mage mår inte bra i dag. Jag kräktes förut när jag hade ätit. Det var inte så roligt. Jag tycker inte om att kräkas. Sedan fick jag smaka fisk som mamma åt. Det var gott. Men jag fick bara äta jättelite fisk för mamma ville inte att jag skulle kräkas igen. Nu ska jag vila lite så kanske min stiliga mage mår bättre sedan.

Raven: Det känns lite konstigt att inte ha päls på magen. Fast det gör inte så mycket att pälsen är borta. Människan som jag bor hos klappar mig mycket på magen nu. Det är mysigt. Hon säger att min mage är fin och gosig. Jag tycker också att min mage är fin. Hon säger att min päls på magen kommer tillbaka snart. Det är bra.