kattbus

Otis: Den där Räjjven har varit hos oss väldigt lång tid nu och jag har inte gett henne stryk en enda gång. I dag tyckte jag att det var dags att klå upp henne. Men precis när jag började ge henne stryk så sa mamma att jag inte fick det. Det var synd. Fast jag kanske inte skulle ha börjat klå upp henne när mamma såg det. Jag får ge henne stryk en annan gång i stället. När mamma inte är bredvid.

Otis: Jag har ätit gott kött. Mamma sa att det heter skinka. Det var jättegott. Jag åt många bitar. Mamma gav en bit till den där Räjjven också. Men som vanligt ville inte hon ha. Hon är ju så konstig. Men då fick jag hennes bit också. Det var så smaskigt och jag åt så många bitar att min fina mage blev alldeles full med kött-skinka.

Raven: Mammamänniskan har gjort mina klor korta igen. Det tycker inte jag om. Fast hon fick inte göra alla klor korta, jag gick innan hon var färdig. Nu måste jag vässa klorna igen så att de blir riktigt vassa. Lika vassa som de var förut.

Otis: Jag gjorde en hälsa på hos människan som bor nära oss. Jag sprang in där fort när mamma och människan stod utanför. Men det blev en kort hälsa på. För människan hämtade mig och lyfte ut mig till mamma. Mamma och jag gick in till oss. Hon sa att jag får göra en hälsa på en annan gång. Det gjorde inget. För jag var lite trött så jag vilade i stället.

Raven: I dag har det varit andra människor här. Det tyckte inte jag var så roligt. Först kom det två människor som gjorde något som lät otäckt. Då gömde jag mig. Men de kom in där jag var också så då gömde jag mig på ett annat ställe. När de hade gått kom det två andra människor. Då gömde jag mig igen. När de gick la jag mig på mitt vanliga ställe. Men sedan kom de två första människorna en gång till. Då gick jag och gömde mig igen. Nu är det ingen annan här. Det är bra. Jag måste vila nu. Det är jobbigt att gömma sig.

Otis: I dag har jag varit ute. Det var roligt. Det var inte lika varmt som det brukar vara när jag är ute. Men det var skönt ändå. Jag åt lite sådant där grönt. Jag luktade och tittade på saker. Men jag var inte ute så länge. Jag blev lite trött och då gick jag och mamma in igen.

 

Raven: Det var en annan katt här. Jag tyckte inte om den katten. Jag tyckte att hon var lite otäck. Hon morrade och fräste åt mig och Otis. Det var inte så roligt. Då blev jag lite rädd. Hon åt upp vår mat. Det tyckte inte jag om. Sedan sov hon bredvid människamamma. Det tyckte jag inte heller om.

När människamamma gick ut tog hon med sig katten. Det var bra. Sedan när människamamma kom tillbaka var inte katten med. Det var bra tycker jag. Nu är det bara jag och Otis här med människamamma. Som det brukar vara.

Otis: När mamma kom hem förut hade hon med sig en katt! Vad är det frågan om? Mamma sa att katten hade kommit bort från sina människor. Katten ska få äta och sova här tills den kan åka hem till sina människor igen. Det tycker inte jag om! Det är ju min mat! Katten ser nästan ut som den där Räjjven. Fast mindre. Jag tycker att katten kan åka hem till sina människor nu direkt.

Otis: Mamma har klippt mina klor igen. Det var inte roligt alls. Jag försökte gå därifrån men det fick inte jag förrän alla klor var klippta. Jag tyckte inte om det. Men sedan fick jag sådan där glass att äta. Det var mumsigt. Så det gör inte så mycket att mamma klippte mina fina klor. Men hon får inte göra det någon mer gång.

Raven: Jag har fått ny mat. Bara jag ska äta den, inte Otis. Människamamma säger att jag ska äta den för att min mage ska bli lite mindre. Jag tycker inte att jag har stor mage. Människamamma har ju sagt förut att jag har gosig mage. Jag vet inte vad det betyder, men jag tror att det är något bra. Fast då förstår jag inte varför den måste bli mindre. Maten var i alla fall ganska god.