kattbus

Raven: Jag har fått en ny sak till min mat. Den är konstig. Det är svårt att äta ur den. Jag måste ta upp maten med tassen för att kunna äta den. Mammamänniskan säger att den nya saken är till för att jag inte ska äta maten för fort. Nu tar det lång tid att äta för att det är svårt att få upp maten. Jag tycker inte om den nya saken.

 

Raven: Den där maten som jag får nu är så god. Jag äter upp allt varje gång. Mammamänniskan säger att jag inte får äta så mycket. Men det gör jag ändå. Jag tycker ju om maten.

Raven: Jag busar ibland. Det är roligt. Fast jag busar ensam. Det är ju ingen annan katt här som jag kan busa med. Men det gör ingenting. Jag tycker om att busa ensam också.

Raven: Jag kräktes förut. Det var inte så roligt. Jag tycker inte om att göra det. Men nu mår min mage bra igen och jag har ätit den där goda maten som jag tycker om.

Raven: Maten som jag äter nu är god. Jag tycker om den. Så jag äter upp all mat som mammamänniskan ger mig. Hon säger att det är bra mat för min vikt. Jag vet inte vad det betyder. Men det gör inget. Jag äter maten för att jag tycker om den.

Raven: Nu är jag ensam. Bamse har åkt hem till sina människor igen. Människamamman är ju här hos mig så klart. Men det är ingen mer katt här. Bara jag.

Raven: Vi är på en annan plats nu. Mammamänniskan är också här. Hon sa att vi ska bo här ett tag nu. Här finns de sakerna som vi hade på platsen där vi bodde innan jag och Saga var på semester. Fast det är inte den platsen, det är en ny plats med de gamla sakerna. Det är större här. Det är bra. Då kan jag springa mycket när jag busar.