kattbus

Raven: Mammamänniskan gör något. Hon har saker som hon sätter ihop så att det blir stora saker av det. Hon har gjort det flera gånger och nu gör hon det igen. Vår sovplats är en sådan sak. Sedan gjorde hon så med några andra saker också. Hon sa att jag kunde hjälpa till. Men jag låg och tittade på och vilade mig i stället. Den saken som hon håller på med nu verkar bli en stor sak. Men jag fortsätter att titta på och vila mig.

Raven: Mammamänniskan stoppar ju in saker i min mun ibland och jag måste svälja dem då. Nu stoppar hon in andra saker också. I dag var jag tvungen att svälja två olika saker. Först den vanliga stora och sedan den nya som är lite mindre. Den nya spottade jag ut, men mammamänniskan såg det och stoppade in den igen. Hon sade att jag måste äta dem för att jag ska må bra. Fast jag tycker att jag mår bra utan att svälja de där sakerna.

Raven: Jag och mammamänniskan lekte med en sådan där mus förut. Det tyckte jag var roligt. Hon höll i den och jag försökte ta den. Sedan kastade hon den så att jag fick jaga den. Det var roligt. Nu har jag busat bort musen. Jag har flera stycken, men jag har busat bort dem också. Jag hoppas att mammamänniskan hittar dem så att jag kan leka med dem igen.

Raven: Det saknas lite päls på mitt ben och min mage. Människorna tog bort pälsen där när de skulle sticka mig i benet och trycka den där saken mot min mage. Mammamänniskan sa att pälsen snart växer ut igen. Det är bra. Jag vill ha min päls på hela mig.

Raven: I dag tog mammamänniskan med mig till den där platsen där andra människor gör saker med mig. Först fick jag sitta i en bur en stund. Sedan kom mammamänniskan och hämtade mig till ett annat rum där det var en annan människa. Den människan höll fast mig och då tog mammamänniskan bort lite päls på mitt ben och stack mig med något vasst. Det var inte så roligt, men jag satt stilla så att hon kunde göra det färdigt. Sedan kom det en annan människa och kände på mig. Efter det fick jag sitta i buren igen. Men den här gången fick jag mat. Jag åt lite.

Efter en jättelång stund hämtade mammamänniskan mig igen. Då gick vi till ett annat rum som var mörkt. Där fick jag ligga på rygg. Det var inte så roligt. Några människor höll fast mig och en annan människa tryckte en konstig sak mot min mage. Sedan stack människan mig i magen med något vasst. Det ville inte jag, men jag låg stilla ändå. Alla människorna där sa att jag var väldigt duktig. Mammamänniskan sa det också och hon klappade mycket på mig. Det tyckte jag om. Sedan fick jag vänta en lång stund igen innan mammamänniskan tog med mig tillbaka till vår vanliga plats. Då åt jag mycket mat och sedan låg jag och mammamänniskan på vår sovplats och vilade och hade det mysigt en stund.

 

Raven: Jag försöker att göra mina klor vassa igen. Jag vässar dem på olika saker. Mammamänniskan tycker inte om det. Men det bryr jag mig inte om. Det är ju hennes fel att mina klor är korta.