kattbus

Raven: Nu kan några av de små katterna ta sig upp på min och mammamänniskans sovplats. Det är inte så bra. Då får inte jag vara ifred där längre. De som kan ta sig upp där springer runt och busar med varandra. Då stör de mig när jag sover. Det tycker inte jag om. En av dem har sovit bredvid mammamänniskan några gånger. Det tycker mammamänniskan om. Men inte jag.

Raven: Mammamänniskan har gjort mina klor korta igen. Hon sa att de inte får vara långa och vassa när de små katterna är här. Jag vill ju inte ha korta klor. Jag tycker att de små katterna ska vara någon annanstans så att mina klor kan vara långa och vassa.

Raven: Mammamänniskan håller på mycket med de små katterna. Hon lyfter upp dem, klappar på dem och gosar med dem. Jag tror inte att jag tycker om det. Jag vill ju att hon ska mysa med bara mig.

Raven: Mammamänniskan har varit borta. Hon var borta en lång stund. Det blev mörkt och ljust flera gånger innan hon kom tillbaka. När hon var borta var det en annan människa här. Den människan har inte varit här förut. Hon var snäll. Hon gav mig mat. Hon gav den andra katten och de små katterna mat också. Hon var här många gånger. Men nu är mammamänniskan här igen. Det är bra.

Raven: De där små katterna springer omkring mycket nu. Ibland tycker jag att de är lite jobbiga för de går överallt. Men de tar sig inte upp där jag ligger. Det är bra. Då får jag vara ifred. Jag tycker att det är skönt att sova utan att de kommer och väcker mig.

 

Raven: Jag har tvättat mammamänniskan. Det var länge sedan jag gjorde det. Jag har ju tvättat de små katterna i stället. Men nu har jag tvättat mammamänniskan igen. Det behövdes. Nu är hon ren och fin igen. Det tycker hon är bra. Jag fick en massa klappar när jag tvättade henne.