kattbus

Fanta: Ibland går människan runt här med en stor sak som låter mycket. Jag är lite rädd för den saken. Jag tycker att den är otäck. När människan kommer nära mig med den så springer jag till en annan plats. Efter en stund slutar saken att låta och då ställer människan in den där den bor. Det är bra. Då vågar jag springa runt och busa igen.

Fanta: Jag tvättar mig mycket. Jag vill vara ren och fin. Jag är duktig på att tvätta mig. Ibland låter jag den andra katten tvätta mig. Det är skönt. Men oftast tvättar jag mig själv. Människan brukar säga att jag är den renaste katten. Det är bra att jag är det. Jag ska tvätta mig lite till nu.

Raven: Jag och den lilla katten har gjort något otäckt flera gånger. Vi har varit tvungna att äta något som mammamänniskan har stoppat in i våra munnar. Det är jätteäckligt. Jag vill inte äta det. Det vill inte den lilla katten heller. Mammamänniskan brukar ge det till den lilla katten först. Då går jag iväg. Men när hon ska ge mig så kommer hon efter mig. När mammamänniskan ska ge oss det så försöker vi komma loss. Men det går inte. Mammamänniskan är stark. Hon säger att vi måste äta det äckliga tills vi är friska i våra magar. Jag vill att det där äckliga ska vara slut snart.

Fanta: Nu är det bara jag och en katt till här. Det kom några människor och hämtade den andra katten som var här. När jag var liten var det många katter här som jag lekte och busade med. De var också små som jag var då. Men det kom människor och hämtade dem för länge sedan. Nu har människorna hämtat en av de stora katterna. Men jag och den andra katten som är kvar här ska stanna här. Det ska inte komma några människor och hämta oss. Det har människan som bor här sagt.

Människan är snäll men hon stoppar in något otäckt i våra munnar. Vi måste äta det. Det vill inte vi. Det är jätteäckligt. Jag försöker ta mig loss men människan håller fast mig och trycker in det i munnen. Den andra katten försöker också ta sig loss. Efteråt klappar hon oss och så får vi mat. Men det är inte roligt att få det äckliga i munnen.

Raven: Den stora katten som har varit här länge är inte kvar. Det kom två människor och hämtade henne. Mammamänniskan sa att katten ska bo hos en annan människa nu. Då kommer hon nog inte tillbaka hit. Nu är det bara den lilla katten med det konstiga namnet som är kvar här. Mammamänniskan har ju sagt att hon ska stanna här hos mig. Det får hon. Bara hon inte vill busa när jag vill sova.

Raven: Jag busar mera nu. Jag busar både själv och med de andra katterna. Då busar jag mest med den lilla katten, men ibland busar jag med den stora katten också. Vi brukar jaga varandra. Ibland busar vi allihopa samtidigt. Det är är roligt att busa.