kattbus

Raven: Vi fick festmat av mammamänniskan förut. Det var gott. Men den andra katten ville inte ha sin. Hon är konstig. Maten var jättegod. Jag åt upp all min festmat.

Fanta: Jag tycker att det är roligt att busa. Ibland busar jag så mycket att jag måste vila efteråt. Människan tycker inte om alla bus som jag gör. Men då väntar jag tills hon inte ser och så gör jag om det igen. Det är roligt.

Raven: Det rinner fortfarande lite från mina ögon och min nos. Men inte lika mycket som förut. Det är bra. Fast människamamma vill att det inte ska rinna alls. Så jag kanske ändå måste träffa de där männskorna som klämmer och känner på mig. Det vill inte jag. Om det slutar att rinna snart så slipper jag nog det. Det är skönt.

Fanta: Både jag och den andra katten tycker om att sova på människans sovplats. När människan inte ligger där har vi mycket plats att sova på.

 

Fanta: Jag har fått jättemycket mys av människan i dag. Det var skönt. Hon har klappat på mig jättemycket. Jag tycker om mys och klappar. Jag tvättade hennes päls lite. Det behövdes. Den andra katten brukar tvätta människans päls. Nu gjorde jag det. Människans päls är konstig. Men nu är den ren.

Raven: Mammamänniskan har tvättat mina ögon och min nos några gånger nu. Det rinner något från dem så hon torkar bort det. Det är jobbigt att det rinner. Jag försöker tvätta bort det själv också. Jag vill vara ren. Mammamänniskan tycker inte heller om att det rinner. Hon sa att jag kanske måste träffa de där människorna som klämmer och känner på katter. Jag vill inte det. Jag hoppas att det slutar att rinna snart så att jag slipper bli klämd på.

Fanta: Det var en annan människa här i dag. Människan gjorde något där vi äter. Jag och den andra katten fick vara där vår människa sover då. Vi fick inte komma ut därifrån. Det lät konstigt när människan var här. Det bankade och brummade. Vår människa kom in till oss en gång och klappade lite på oss. Sedan gick hon ut och vi fick fortsätta att vara där. Efter en lång stund fick vi komma ut. Då hade den andra människan gått. Jag vet inte varför människan var hos oss, men det var bra att det slutade låta konstigt och det var bra att vi fick komma ut. För då fick vi mat.