kattbus

Fanta: Jag och den andra katten fick smaka grädde. Det var gott. Men vi fick bara smaka lite för den andra kattens mage mår inte bra av att äta det. Men min mage mår bra så jag hade kunnat äta mycket grädde. Jag tycker om att äta sådant som är gott.

Raven: Jag har haft lite mys med mammamänniskan. Jag låg på henne och fick klappar. Då busade den andra katten med min svans. Det tyckte inte jag om. Jag ville mysa ifred med mammamänniskan. Ibland när den andra katten busar för mycket säger mammamänniskan till henne så att hon slutar. Det är bra. Mammamänniskan behövde inte säga till den andra katten den här gången. Hon slutade att busa ändå. Så jag fick mysa ifred med mammamänniskan en stund.

Fanta: Människan gick omkring med den där otäcka saken förut. Den som är stor och låter så högt. Jag är lite rädd för den. Jag springer fort när den kommer nära mig. Den äter upp allt som ligger på golvet. Jag är rädd att den ska äta upp mig också. Människan är inte rädd för den. Men hon måste hålla i den så att den inte tar sig loss. Om den gör det kanske den jagar mig. Det vill inte jag.

Raven: Jag har en ny favoritplats igen. Där ligger jag ofta. Jag har flera favoritplatser. Det är bra. Då kan jag sova på olika ställen som är sköna. Den andra katten har egna favoritplatser. Men ibland ligger vi bredvid varandra på samma plats. Det är mysigt.

Fanta: Nu har människan gjort våra klor korta igen. Det gör människan ofta. Vi hinner inte ha långa och vassa klor så lång stund innan de blir korta igen. Den här gången låg jag stilla hela tiden medan människan använde den där saken. Människan sa att jag var duktig och sedan fick jag en massa klappar. Det tyckte jag om. Nu ska jag vässa klorna på klösmöbeln igen.

Raven: Det har varit två andra människor här. Jag har träffat dem förut. De kom hit och sedan gick de iväg med mammamänniskan. Alla kom tillbaka när det var mörkt och jag och den andra katten sov. Då vaknade vi. Sedan sov de andra människorna också här. När alla hade vaknat gick människorna igen. Nu är det bara mammamänniskan här hos oss.

Fanta: Det lät otäckt ute förut när det var mörkt. Människan var inte här. Jag och den andra katten låg och sov när det började låta. Vi vaknade då. Det small och bangade jättehögt. Jag tyckte inte om det. Det höll på en lång stund. När det slutade låta kunde vi sova igen. Sedan kom människan. Det var bra. Hon klappade på oss och sedan sov vi allihopa.