kattbus

Raven: Jag har haft ett långt mys med mammamänniskan. Jag låg och sov på henne en lång stund. Så länge har jag inte sovit på henne förut. Mammamänniskan klappade på mig hela tiden. Det var skönt.

Mammamänniskan tycker om när jag lägger mig på henne. Det gjorde jag inte förr så hon blir glad när jag gör det nu.

Raven: Nu måste jag äta något för min mage igen. Det är som ett pulver. Mammamänniskan lägger det på min mat. Det smakar inte så mycket så jag äter upp det. För maten är ju god. Mammamänniskan säger att min mage måste bli bra nu. Jag vill också att min mage ska bli bra. För jag vill inte äta en massa konstiga saker hela tiden.

Fanta: Människan tycker att jag hittar på så mycket bus. Det är bra. Jag tycker att det är roligt att busa. Människan verkar inte tycka om det lika mycket som jag gör. Det är roligt att busa med saker som jag inte har busat med innan. Förut lyckades jag att ta bort locket på en låda. Fast det var inte så roliga saker i lådan. Det var inget som man kunde äta i den heller. Det var synd. Människan lade tillbaka locket på lådan när jag hade busat färdigt. När jag har sovit en stund ska jag försöka hitta något nytt att busa med.

Raven: Mammamänniskan har varit borta en lång stund. Jag vill att hon ska komma hit och klappa på mig nu. Jag behöver lite mys. Jag hoppas att hon kommer snart.

Fanta: Vi har blivit fina. Först gjorde människan våra klor korta. Det var inte så roligt. Men sedan drog hon med en sak över pälsen så att den blev alldeles blank och fin. Det var skönt när människan gjorde det. Det kändes som att få klappar fast pälsen blev fin samtidigt. Min päls är ju alltid fin, men nu är den extra fin.

Raven: I dag har mammamänniskan flyttat runt på saker. Jag låg och vilade när hon gjorde det. Hon störde mig då så jag gick och lade mig på en annan plats. Mammamänniskan fortsatte att flytta på saker en stund. Några saker fick byta plats med varandra och några saker tog hon bort. Nu har vi större plats att springa runt på. Det är bra.

Fanta: Människan åt gula bollar förut. Jag fick smaka en liten bit av en boll. Jag åt upp den. Jag fick smaka en liten bit till av en boll. Jag åt upp den också. Sedan fick jag en bit till av en boll. Men den lekte jag lite med i stället.

Raven: Det har ramlat ner ännu mer vitt ute så nu är det jättemycket vitt. Mammamänniskan sa att det är kallt också. Det är bra att jag är inne då. Här är det varmt och skönt. Mina tassar och mina öron blir inte kalla här inne. Det är bra.

Fanta: Jag och den andra katten fick smaka grädde. Det var gott. Men vi fick bara smaka lite för den andra kattens mage mår inte bra av att äta det. Men min mage mår bra så jag hade kunnat äta mycket grädde. Jag tycker om att äta sådant som är gott.

Raven: Jag har haft lite mys med mammamänniskan. Jag låg på henne och fick klappar. Då busade den andra katten med min svans. Det tyckte inte jag om. Jag ville mysa ifred med mammamänniskan. Ibland när den andra katten busar för mycket säger mammamänniskan till henne så att hon slutar. Det är bra. Mammamänniskan behövde inte säga till den andra katten den här gången. Hon slutade att busa ändå. Så jag fick mysa ifred med mammamänniskan en stund.

Fanta: Människan gick omkring med den där otäcka saken förut. Den som är stor och låter så högt. Jag är lite rädd för den. Jag springer fort när den kommer nära mig. Den äter upp allt som ligger på golvet. Jag är rädd att den ska äta upp mig också. Människan är inte rädd för den. Men hon måste hålla i den så att den inte tar sig loss. Om den gör det kanske den jagar mig. Det vill inte jag.

Raven: Jag har en ny favoritplats igen. Där ligger jag ofta. Jag har flera favoritplatser. Det är bra. Då kan jag sova på olika ställen som är sköna. Den andra katten har egna favoritplatser. Men ibland ligger vi bredvid varandra på samma plats. Det är mysigt.

Fanta: Nu har människan gjort våra klor korta igen. Det gör människan ofta. Vi hinner inte ha långa och vassa klor så lång stund innan de blir korta igen. Den här gången låg jag stilla hela tiden medan människan använde den där saken. Människan sa att jag var duktig och sedan fick jag en massa klappar. Det tyckte jag om. Nu ska jag vässa klorna på klösmöbeln igen.

Raven: Det har varit två andra människor här. Jag har träffat dem förut. De kom hit och sedan gick de iväg med mammamänniskan. Alla kom tillbaka när det var mörkt och jag och den andra katten sov. Då vaknade vi. Sedan sov de andra människorna också här. När alla hade vaknat gick människorna igen. Nu är det bara mammamänniskan här hos oss.

Fanta: Det lät otäckt ute förut när det var mörkt. Människan var inte här. Jag och den andra katten låg och sov när det började låta. Vi vaknade då. Det small och bangade jättehögt. Jag tyckte inte om det. Det höll på en lång stund. När det slutade låta kunde vi sova igen. Sedan kom människan. Det var bra. Hon klappade på oss och sedan sov vi allihopa.

Raven: Mammamänniskan har tagit fram den där stora klösmöbeln som man kan ligga olika högt på. Jag känner igen den sedan förut. Jag använde den för länge sedan när mammamänniskan och jag var på en annan plats. Men den andra katten har inte sett den förut. Hon tycker om den. Hon klättrar och ligger på den. Jag vässar mina klor på den. Men jag ligger också på den ibland.

Raven och Fanta: I dag har vi haft de där röda sakerna runt halsen en stund igen. När vi hade dem på oss fick vi god mat att äta. Det var smaskigt. Sedan fick vi saker. Det var från en annan människa. Den människan är snäll. När vi hade ätit upp maten och fått sakerna tog mammamänniskan av oss de där röda igen. Vi har dem bara när det är en speciell dag med festmat.

 

Fanta: Jag har fått en ny sak att leka med. Jag fick den av människan. Saken var till den andra katten också, men hon tycker inte att den är rolig. Det gör jag. Jag busar med den. Ibland busar människan med den nya saken tillsammans med mig. Det är roligt.

Raven: Det har ramlat ner vitt ute igen. Det var länge sedan det gjorde det. Men nu har det ramlat ner igen. Det har kommit mycket vitt. Det vita ligger överallt. Jag har har tittat ut på det. Det är roligt att titta på de små vita sakerna som ramlar ner.

Fanta: Nu har människan varit borta en lång stund. Jag vill att människan ska komma hit så att vi kan mysa igen. Jag vill ha klappar!