kattbus

Raven: Jag är inte ensam katt här längre. Nu är det en annan katt här igen. Men inte samma katt som blev hämtad av människor. Det är en helt annan katt. Hon verkar vara rädd för mig. Hon är rädd för mammamänniskan också. Katten har gömt sig ända sedan hon kom. Men jag har tittat lite på henne. Fast inte för nära. Mammamänniskan säger att jag inte får skrämma henne. Undrar hur länge hon ska vara här? Undrar hur länge hon ska gömma sig?

Raven: Det är inte som det brukar vara. Otis är ju någon annanstans och katten som har varit här blev ju hämtad av människor. Nu är jag ensam katt här. Alldeles ensam är jag. Det är konstigt.

Raven: Den där katten är inte kvar här. Det kom några människor och hämtade henne. Mammamänniskan sa att det var kattens nya människor som katten ska bo hos. Tänk om det kommer någon annan människa och hämtar mig också? Det vill inte jag. Jag vill stanna här!

Raven: Det är väldigt varmt här nu. Då orkar man inte göra så mycket. Den andra katten som är här tycker nog också att det är varmt. Hon jagar inte mig lika mycket nu. Det är bra. Då får jag vara ifred.

Raven: Jag tycker inte längre att det är bra att den där katten är här. Hon kan inte busa på rätt sätt. Hon jagar mig hela tiden och hon lägger sig i vägen så att jag inte kommer fram. Det är inte roligt. Det är inte så man ska busa. Hon gör fel. Jag är lite rädd för henne nu. Hon är inte så snäll när hon jagar mig. Jag gömmer mig för henne. Det är bra när mammamänniskan är med. Då vågar jag komma fram. Mammamänniskan säger till katten när hon jagar mig. Det är bra. Jag tycker om mammamänniskan.

Raven: Det är inte som det brukar vara här. Otis är inte här längre. Mammamänniskan sa att han är någon annanstans. Han ska stanna där. Det är konstigt.

Otis: Det blev så där konstigt i min mun igen när mamma sov. När hon vaknade såg hon allt det röda som hade kommit ur min mun. Då ville hon titta i munnen igen, men det fick hon inte. Snart ska vi åka till en sådan där människa som klämmer och känner på mig. Mamma sa att den människan ska titta i min mun. Det vill inte jag. Mamma sa att om jag har mycket ont i munnen ska kanske jag få sova. Hon sa att jag ska få sova länge då och att jag kanske får träffa Hobbe och Tilda igen. Det var länge sedan jag träffade dem. De är någon annanstans. Om jag sover ska jag också få komma dit. Jag tycker ju om att sova.

Otis: Det kom något från min mun förut. Det var inte samma som brukar rinna. Mamma sa att det var sådant där rött som brukar komma på mitt fina ben när det sticker där. Det kom massor med sådant från min mun. Mamma höll fast mig och ville titta i min mun, men det ville inte jag. Mamma tyckte inte att det var roligt när det rann sådant där rött. Det tyckte inte jag heller. Det kom på min fina päls. Efter en lång stund slutade det att rinna. Det var bra. Då kunde jag äta igen. Men det är fortfarande rött kvar på min fina päls.

Raven: Jag och katten som är här busade nästan. Jag sprang och då sprang katten efter mig. När jag stannade så stannade katten också. Sedan sprang jag en gång till och då sprang katten efter mig igen. Vi busade nästan med varandra. Vi kanske gör det någon mer gång.

Raven: Mammamänniskan klappar mycket på katten som är här. Jag vet inte varför hon gör det. Jag vill att hon ska klappa mest på mig. Jag tycker ju om när mammamänniskan klappar mycket på mig. Det är skönt. Fast katten verkar också tycka om att bli klappad av mammamänniskan. Det är ju dumt. För då kanske inte jag får så mycket mys som jag vill ha.