kattbus

Vidar: När vi är i rummet ute kan vi äta gräs. Det är bra. Människan som bor här hos oss har ställt fram det åt oss där. Jag tycker om att äta gräs. Det är gott.

Fanta: Människan var inte här i natt när det var mörkt. Då var vi ensamma. Vi fick sova utan människan på den stora klösmöbeln. Det gick bra. Människan är borta ibland när det är mörkt och vi ska sova. Men det är inte så många gånger. Nästan alltid är människan här hos oss. Det är bra. Det tycker vi om.

Raven: Jag tycker om att vara i rummet ute. Det är soligt och varmt där nu. Ibland ligger jag i solen och ibland ligger jag i skuggan. Jag tycker om att sova där. Det är skönt. Men när det blir för varmt går jag in och sover i stället.

Arvid: Nu har vi varit tillbaka på vår vanliga plats ett tag. Människan och de andra katterna är också här. Men vi var på en otäck plats ett tag. Människan lämnade oss där med många andra katter och andra människor. Det var inte roligt. Jag och min bästa vän var rädda för människorna där. När vår människa kom tillbaka och hämtade oss tyckte vi att det var bra. Det var så skönt att komma till vår vanliga plats igen.

Vidar: Vi har varit på en annan plats. Jag tyckte inte om det. Människan lyfte in oss i de där konstiga lådorna och sedan åkte vi en lång stund. När vi stannade var vi på den andra platsen. Människan bar in oss i ett rum där vi fick gå ut ur lådorna. Men jag och min bästa vän vågade inte det först. De två andra katterna gick ut direkt och började titta sig omkring. De var inte rädda. De har varit på den platsen förut. Men det har inte vi.

Människan lämnade oss där. Det tyckte inte vi om.

Det fanns många andra katter där också men de var i egna rum. Vi kunde inte hälsa på dem för det var stopp mellan rummen så vi kunde bara titta på varandra. Det fanns andra människor där också. Det var väldigt otäckt. Jag och min bästa vän var rädda för dem. De pratade med oss och gav oss mat. Men eftersom vi var så rädda så vågade inte vi äta någon mat alls först. De två andra katterna verkade tycka om när människorna pratade med dem och klappade på dem. Och det verkade alla andra katter där också göra. Det är så konstigt för det är ju otäckt med andra människor än vår människa.

Vi var där en lång stund. Det var inte roligt. Men när det hade varit ljust och mörkt många gånger kom vår människa dit. Hon var glad att träffa oss. Vi var lite rädda först men det kändes bättre när hon pratade med oss och klappade på oss. Hon lyfte in oss i de där lådorna igen och sedan åkte vi en lång stund. När vi hade åkt färdigt så var vi tillbaka på vår egen plats. Det är så skönt att vi är tillbaka här med vår människa och de två andra katterna. Nu känns det bra igen.

 

Fanta: Människan har packat ner en massa saker. Hon har packat ner vår mat också. Människan sade att vi ska åka någonstans när vi har sovit. Vi ska åka allihopa. Vi ska åka till den där platsen där jag och den andra katten har varit förut. Den här gången ska de två andra katterna följa med också. De har aldrig varit på den platsen. Ibland finns det andra katter där också. Men vi får inte busa med dem och de får inte busa med oss. Vi kan bara titta på varandra. Nu är det bäst att sova lite så att vi orkar åka dit.

Raven: När jag hade ätit i morse gick jag och lade mig för att vila en stund. Men då kom mammamänniskan och stoppade först in en av de där sakerna som jag måste svälja i min mun och sedan stoppade hon in mig i den där lådan. Det betyder nästan alltid att jag måste träffa de där människorna som känner och klämmer på mig. Det gjorde det i dag också.

Först kände människan på min mage. Sedan fick jag ligga på rygg medan människan tryckte den där konstiga saken mot min mage. Mammamänniskan var med och klappade på mig hela tiden. Människan stack mig i magen med något vasst och drog ut mitt kiss. Sedan fick jag och mammamänniskan vänta en stund innan det kom en annan människa och stack mig i nacken som de brukar göra ibland. Efter det tog mammamänniskan med mig tillbaka till de andra katterna igen. Det var bra. Jag vill hellre vara där.

Mammamänniskan sade att jag var så duktig i dag. Det vet jag att jag är. Även när det inte är så roligt när människorna känner och klämmer på mig. I dag ville jag inte det. Därför satt jag med rumpan mot dem hela tiden när vi var där.