kattbus

Fanta: Jag klättrade högt upp förut. Då ramlade några saker ner. Jag hoppade ner för att människan inte skulle veta att det var jag som hade gjort så att de ramlade ner. Men människan sa att hon visste det ändå. Hon blev inte arg. Hon sa bara att jag är busig och sedan plockade hon upp sakerna igen.

Fanta: Vi fick smaskig mat förut. Den andra katten tyckte att den var god. Men jag ville inte ha den. Så jag fick godisar i stället. Det var gott. Jag åt upp allihopa.

Fanta: När jag skulle kissa var den andra katten redan där. Men jag var kissnödig och jag ville inte vänta tills den andra katten var färdig. Så jag satte mig bredvid henne. Jag tror inte att den andra katten tyckte om att jag var där samtidigt. Men skyndade mig så att den andra katten fick vara ifred där sedan.

Raven: Mammamänniskan klappar mig ibland på min mage där det inte finns någon päls nu. Hon säger att min mage är fin och gosig utan päls också. Det är bra. Jag tycker om min mage. Men jag vill att min päls ska komma tillbaka snart.

Raven: Jag har varit hos de där människorna som klämmer på mig igen. Jag fick ligga på rygg i en konstig sak. En människa rakade bort min fina päls på min fina mage. Sedan fick jag något blött och kladdigt på magen. Människan höll i en sak som hon rörde fram och tillbaka på min mage en lång stund. En annan människa höll i mina bakben och mammamänniskan höll i mina framben under tiden. Mammamänniskan pratade med mig och klappade på mig. Det var inte så roligt att ligga stilla en lång stund men jag var duktig. När människan tryckte med saken på ett särskilt ställe av min mage gjorde det ont. Jag talade om det för mammamänniskan och de andra människorna. Men människan tryckte där en stund till. Jag ville inte det.

Efter en lång stund slutade hon röra på saken och torkade bort det kladdiga från min mage. Både mammamänniskan och människan med saken sa att jag var jätteduktig. Sedan tog mammamänniskan med mig till vår plats igen där den andra katten väntade på oss. Det var bra för jag ville ligga och vila lite utan att människor gjorde saker med mig. Men mammamänniskan klappade lite på mig. Det tyckte jag om.

 

Raven: Våra klor är korta igen. Mammamänniskan gjorde dem korta förut. Det gick fort. Sedan drog hon med den där andra taggiga saken över pälsen så att den blev blank och fin. Den saken använder hon inte så ofta. Det är synd. Jag tycker att det är skönt när den saken dras över pälsen. Jag vill att mammamänniskan ska göra det en lång stund. Den andra katten fick också blank och fin päls. Fast min är nog finast.