kattbus

Fanta: Nu har människan gjort våra klor korta igen. Först gjorde hon det på den andra katten. Det gick fort. Den andra katten låg helt stilla under tiden. Då sa människan att hon var duktig och gav henne en massa klappar. Sedan var det min tur. Då låg jag också helt stilla. För jag ville också ha en massa klappar. Det fick jag. Människan sa att jag också var duktig. Det är inte roligt att klorna blir korta, men det är mysigt med klappar. Vi kan ju göra klorna långa och vassa igen.

Raven: Mammamänniskan klappar på oss jättemycket. Det tycker vi om. Hon gör något konstigt med sin mun på oss också. Jag tror att hon försöker att tvätta oss men hon vet nog inte riktigt hur man gör. Hon bara trycker munnen mot oss men hon tvättar inte pälsen med tungan som man ska göra. Jag får fortsätta att tvätta henne så kanske hon lär sig hur man ska göra.

Fanta: Jag har några saker som är roliga att busa med. Ibland leker jag med dem på människan när människan sover. Människan brukar vakna då. Jag tycker att det är roligt att busa på människans sovplats. Jag får det. Men jag sover bredvid människan också. Det är mysigt. Människan tycker om när jag sover där. Hon brukar klappa på mig då.

Raven: Den andra katten busar mycket med mig. Jag busar med den andra katten också. Vi brukar brottas. Ibland vill inte jag busa när den andra katten gör det. Då springer jag iväg. Men då springer hon efter mig. Så då brottas vi lite ändå. Det är oftast den andra katten som börjar. Men ibland börjar jag också. Ibland busar vi så mycket att mammamänniskan tror att vi brottas på riktigt. Då måste vi sluta.

Fanta: Ibland går människan omkring med en stor sak som låter jättemycket. Det är otäckt. Jag är rädd för den saken. Om människan kommer nära mig med den så springer jag. Jag springer det fortaste jag kan så långt bort som det går. Jag försöker att gömma mig för saken. Människan går omkring med den överallt här. När hon har varit på alla ställen blir saken tyst igen. Det är skönt. Då vågar jag komma fram igen.