kattbus

Fanta: Människan tog med mig till de där människorna som den andra katten är hos ibland. Jag vet inte varför jag skulle dit. Min mage mår ju bra. Det var en människa där som stack mig med något vasst i nacken. Men det kändes inte så mycket. Min människa sa att jag var duktig. Men det vet jag ju redan att jag är.

Sedan pratade min människa med den andra människan. Då gick jag omkring och tittade och luktade på saker. Efter en liten stund fick jag gå in i den där lådan igen och människan tog med mig tillbaka till vår plats. Då fick jag en massa klappar och gos. Människan sa flera gånger att jag hade varit så duktig när jag fick sticket i nacken. Sedan fick jag godis också. Det var gott.

 

Raven: Mammamänniskan sa att hon ska vara hemma mycket hos oss ett tag nu. Hon ska ha något som kallas semäster. Jag vet inte vad det är. Men det är bra att hon ska vara hemma hos oss. Jag tycker om när hon är det. Då får vi mycket klappar och gos. Det är mysigt.

Fanta: Människan flyttar fortfarande runt på saker ibland. Då hittar jag nya platser att ligga på. Det är bra. För då kan jag prova andra ställen att sova på. Men jag sover oftast på mina vanliga platser. Jag tycker bäst om dem.

Raven: Mammamänniskan stoppar fortfarande in små saker i min mun som jag måste svälja. Men det är inte lika många som förut. Så det går bra, även om jag inte vill det. Mammamänniskan säger att jag är så duktig som sväljer alla. Men jag skulle hellre äta smaskig mat eller godis.

Fanta: Nu har människan flyttat omkring på saker igen. Hon hittade en av de runda sakerna som rullar när hon gjorde det. Den har varit borta ett tag. Den hade gömt sig. Men nu har den kommit fram igen. Jag och människan har busat lite med den nu. Det var roligt.

Fanta: Vi har fått nya saker att busa med. Vi fick dem av en annan människa. Vi har fått andra saker av henne förut också. Hon är snäll.

De här sakerna är roliga. Det tycker den andra katten också. Vi leker med dem båda två. Det är flera saker som är likadana. Då kan vi busa med dem samtidigt utan att bråka. Det är bra.

 

Raven: Mammamänniskan gjorde våra klor korta igen. Jag brukar vara duktig då. Men den här gången gjorde mammamänniskan mina tassar rena också. De var smutsiga och fulla med sand eftersom jag bajsar så ofta. Jag ville inte att hon skulle göra dem rena. Det gjorde lite ont. Så jag sa till henne. Men mammamänniskan fortsatte tills de var rena. Det var skönt när det var färdigt. Då fick jag och mina tassar vara ifred.