kattbus

Fanta: Jag har kräkts. Människan tyckte inte att det var bra att jag gjorde det. Den andra katten kräks ganska ofta och människan säger att det inte är bra att kräkas mycket. En av de andra katterna som är här har också kräkts några gånger. Människan vill inte att vi ska kräkas lika mycket som den andra katten. Men det ska inte jag göra. För det var inte roligt att kräkas.

Raven: Jag har fortfarande inte fått tillbaka pälsen på min fina mage. Det tar lång tid för den att växa ut igen. Mammamänniskan säger att min mage är fin utan päls också. Det vet jag att den är. Jag har den finaste magen. Men den är ännu finare med päls.

Fanta: Jag har varit ute. Men det är väldigt varmt ute på dagarna nu. Jag orkar inte vara ute så lång stund då. Jag går in och vilar ibland. Sedan går jag ut en liten stund igen. Men det är varmt inne också. Människan tycker att det är bra att vi dricker mycket nu. Det ska man göra när det är varmt säger människan. Jag både dricker och äter mycket. Jag gör som man ska.

Raven: Ända sedan jag var hos de där människorna som klämmer och känner på mig för ett tag sedan har mammamänniskan stoppat in många saker i min mun som jag måste svälja. Jag måste svälja många varje dag nu. Det är inte så roligt. Mammamänniskan säger att de gör så att jag inte kräks så mycket. Jag har inte kräkts så många gånger alls sedan jag började att svälja alla sakerna varje dag. Det är bra. Men jag tycker inte om att svälja så många. Jag vill att det ska vara som förut när det inte var så många saker varje dag. Men jag tycker inte om att kräkas heller.

Raven: Jag har varit ute igen. I dag var det inte lika varmt i solen. Det blåste lite i pälsen. Fast det var också skönt.

Fanta: Jag har varit ute nästan hela dagen. Det var soligt och varmt. Jag låg och vilade där det inte var sol. Det var skönt. Jag jagade en sådan där liten sak med vingar och många ben som kom flygande. Jag tog den och åt upp den. Då flög den inte mer. Det var roligt.

Raven: Jag var ute och hade det skönt när mammamänniskan helt plötsligt lyfte in mig i den där lådan som jag brukar sitta i när vi åker till människorna som känner och klämmer på mig. Dit åkte vi i dag också. Först fick jag ligga på rygg en lång stund medan mammamänniskan och en annan människa höll fast mina ben. En annan människa rakade bort min fina päls på magen och hällde något blött och kallt på den. Sedan tog hon den där konstiga saken och tryckte mot min mage en lång stund. Det har jag varit med om några gånger förut. Det är inte så roligt, för jag måste ligga stilla länge.

När det var färdigt var det en annan människa som stack mig i benet och då rann det ut något där. Det var inte heller roligt. Sedan fick jag ett stick i nacken. Det var inte så farligt, det gick fort.

Alla människorna sade att jag var duktig. Mammamänniska sade det också. Sedan fick jag gå in i lådan igen och mammamänniskan tog med mig hem till de andra katterna. Det var bra. Jag fick lite ost för att jag hade varit så duktig. Det var gott. Men jag hade hellre stannat kvar ute och haft det skönt.