kattbus

Raven: Jag har varit hos de där människorna igen. De där som klämmer och känner på mig. Mammamänniskan tog med mig dit. Först var det en människa som klämde och kände på min mage en lång stund. Det gjorde lite ont ibland. Hon tittade i min mun och gjorde några andra saker med mig också. Sedan kom det en annan människa som stack mig i benet så att det rann ut något rött.

Både mammamänniskan och de andra människorna sa att jag var duktig. När människorna var färdiga med mig tog mammamänniskan med mig tillbaka till vår plats. Där väntade den andra katten på oss. Mammamänniskan klappade mycket på mig och sedan fick vi smaskigt godis för att jag hade varit så duktig. Det var gott.

 

Fanta: Människan har gjort dumma saker i dag. Först gjorde hon våra klor korta. Det vill inte vi. Sedan gick hon omkring med den där otäcka saken som vill äta upp mig. Men det kunde den inte den här gången heller. För jag sprang fort. Det är bra att den inte är lika snabb som jag. Den ska aldrig få äta upp mig!

Raven: Den andra katten busar oftare med mig nu. Det tycker inte jag är så roligt. Jag tycker att det är jobbigt när hon ska bråka med mig. Hon jagar mig och brottar ner mig och biter på mig. Det tycker inte jag om. Jag blir arg på henne då men det bryr hon sig inte om. När mammamänniskan ser att den andra katten bråkar med mig så säger hon åt henne. Då slutar den andra katten. Men efter en stund gör hon det igen. Jag vill att den andra katten ska låta mig vara ifred.

Fanta: De där andra människorna har varit här igen. De två människorna som har varit här flera gånger förut. De sov här. De klappande en massa på mig och den andra katten. Det tycker vi om. Det var två andra människor här också en kort stund. Jag kände inte igen dem. Men de klappade också på oss. Den ena människan sa att hon hade träffat mig när jag var riktigt liten. Det kommer inte jag ihåg. Nu är alla människorna borta. Det är bara vår människa kvar här med oss nu.

Raven: Mammamännískan tycker om när jag vill mysa med henne. Då klappar hon en massa på mig. Det tycker jag är skönt. Mammamänniskan tycker om när jag ligger nära henne också. Ibland ligger jag och sover bredvid hennes huvud när hon sover. Det tycker hon är riktigt mysigt. Jag tycker också att det är mysigt.

Fanta: Det är så roligt med de där runda sakerna som rullar. Jag busar mycket med dem. Mest busar jag med dem ensam, men ibland busar människan med dem tillsammans med mig. Det tycker jag är roligt. Människan tycker också att det är roligt. Ibland busar jag bort de runda sakerna så att de gömmer sig. Då brukar människan leta efter dem. Ibland hittar hon dem och ger tillbaka dem till mig. Det är bra. Då kan jag busa med dem igen.

Raven: Nu har vi fått sitta på den där saken igen. Mammamänniskan sa att min vikt är lite mindre den här gången också. Hon sa att jag snart måste gå till de där människorna som klämmer och känner på mig. För det är inte bra att min vikt försvinner. Men jag vill inte gå till de människorna. Det är inte så roligt när de klämmer på mig.