kattbus

Arvid: Det är så otäckt när människan går omkring med den där stora saken som låter så hemskt. Varje gång hon gör det gömmer jag mig. I dag tog hon fram den igen. Jag sprang och gömde mig direkt när jag hörde att saken började att låta. När den kom nära mitt gömställe blev jag jätterädd och fick springa det fortaste jag kunde till ett nytt. Det är inte roligt. Jag tycker inte om den där saken.

Fanta: Det har ramlat ner en massa vitt ute. Vi fick gå ut i det vita. Det var kallt och blött om tassarna. De andra katterna ville inte vara ute så de gick in igen. Men jag var ute en stund. Jag gick omkring i det vita. Jag försökte att skaka bort det från tassarna. Men det fortsatte att vara kallt och blött så efter en stund gick jag in till de andra. Nu är mina tassar varma och torra igen.

 

Vidar: Jag har jagat den gamla katten igen. Det är roligt. Hon blir arg när jag jagar henne. Men jag bryr mig inte om att hon fräser. Jag fortsätter att jaga henne.

Arvid: Människan var borta när det var mörkt. Vi var ensamma hela natten. Människan är borta ibland och då är vi ensamma här. Det gör inget. Vi har sällskap av varandra. Men det är bra när människan kommer tillbaka igen så att hon kan ge oss mat.

Fanta: Jag tycker om att vara nära människan. Om jag ligger bredvid människan så klappar hon mycket på mig. Det är skönt. Så jag ligger ofta nära människan. Både när hon sover och när hon är vaken. Människan tycker om att klappa på mig. Jag förstår att hon gör det. Jag är ju skön att klappa på.

Raven: En av de andra katterna jagade mig förut igen. Jag tycker inte om det. Jag blir arg då. Men han fortsätter att jaga mig fast jag fräser åt honom. Han är dum.