kattbus

Vidar: Det är så roligt att jaga den andra katten som är gammal. Hon tycker inte om när jag gör det. Hon blir arg och fräser åt mig. Det tycker jag är roligt. Så då fortsätter jag att jaga henne.

Arvid: I dag ville jag gå ut. Det fick jag. Men det var inte så skönt ute. Det var kallt och då blev jag kall om tassarna. Det tycker inte jag om så jag gick in i vämen. Människan sade att det blir varmt ute igen men det dröjer en lång stund tills dess. Jag vill att det ska vara vamt nu.

Raven: I dag när jag skulle lägga mig på en av mina favoritplatser hade en av de två andra katterna som bor här nu lagt sig där. Det var inte bra. Men jag lade mig bredvid honom. Vi låg nära varandra och sov en lång stund. När jag vaknade tvättade jag honom lite på huvudet. Sedan lade jag mig bredvid honom igen och sov en lång stund till. Det var faktiskt ganska mysigt att ligga nära honom på min plats.

Vidar: Det var en annan människa här i dag. Det var lite otäckt. Så då gömde jag mig som jag brukar göra när det kommer andra människor hit. Som tur var så stannade inte den människan här så länge. Hon gjorde något med vår människas päls på huvudet. Sedan gick den människan och då följde vår människa med. När de hade gått vågade jag komma fram från mitt gömställe.

Fanta: Ibland ligger allihopa nära varandra och sover. Det är ganska mysigt.

 

Arvid: Jag tycker om att sova. Jag gör det nästan hela tiden. Ibland busar jag lite. Men jag sover mycket mera än vad jag busar. Det är skönt att sova.

Fanta: Det är vitt ute igen. Jag var ute på det vita. Det var kallt och blött om tassarna. Det ramlade ner mer vitt på mig när jag var ute. Då blev jag blöt och kall på huvudet och ryggen också. Jag tittade på fåglarna som var utanför i det vita. Det var många fåglar. Det var roligt att titta på dem. Men jag blev så kall och blöt att jag gick in i värmen igen efter en liten stund. Nu är jag torr och varm igen. Det är bra. Men jag kanske går ut på det vita igen någon annan gång.

Raven: Vi är lite trötta i dag. I går när det var mörkt och vi låg och sov började det att låta otäckt ute. Det small högt jättemånga gånger. Mammamänniskan sade att det inte var något farligt och att det skulle sluta efter en stund. Det gjorde det. Men då hade det smällt högt många gånger. Vi var inte rädda men det lät lite otäckt. När det hade slutat att smälla blev det tyst och vi kunde sova igen.