kattbus

Otis: Jag mår lite bättre i magen. Jag har inte kräkts på några dagar och jag är inte så lös i magen heller. Mamma kom hem med annan mat till mig i går. Det är inte min vanliga mat, men den verkar i alla fall vara lite bättre för min mage än Tilda´s mat. Hoppas att jag får vara bra i magen ett tag nu, det är så jobbigt att kräkas så mycket. Mamma sa att hon ska köpa min vanliga mat nästa vecka när vi ska ut och åka allihopa. Vad menade hon med det? Vart ska vi åka?

Tilda: I morse gjorde jag ett bus. Jag gömde mig för mamma när hon skulle gå, så hon kunde inte hitta mig. Hon gick runt och ropade på mig och letade på många ställen där hon trodde att jag var. Det var roligt. Men efter en liten stund hörde jag att hon plockade fram lite av min mat, och då glömde jag bort att jag busade så jag sprang ut i köket för att äta. Alldeles för sent insåg jag att hon gjorde så bara för att lura mig att komma fram så att hon kunde gå. Katten också!  :(

Otis: Igår åkte Mogwai och Felicia hem till sig. Äntligen! Nu är det lugnt och skönt här igen. Vad gäller det där bråket som Tilda skrev om så vill jag bara klargöra att det snarare var ett litet missförstånd. Tanken var att jag skulle klå upp den där fjanten, men just när jag skulle klippa till så råkade hon få in en rak höger på mig. Jag fick ett litet sår på nosen, men det syns knappt. Det kändes nästan inte heller; hon slogs ju som en tjej. Mesigt!

Tilda: Nu har det hänt. Otis har ett sår på nosen. Jag vet inte hur det gick till, för när jag frågar vad som hände så mumlar han bara något osammanhängande. Men det hände tidigt i morse. Mamma och jag låg och sov när vi plötsligt väcktes av att det var ett ordentligt slagsmål i stora rummet. Mamma flög upp och sprang in i rummet för att stoppa dem, och sedan blev Otis tvångsplacerad i rummet där vi sover. Jag vet inte heller om det var Mogwai eller Felicia som han slogs med, för jag blev lite rädd av allt skrikande, morrande och fräsande, så jag gömde mig bakom sovplatsen tills det var över.
Men trots att vi har försökt att visa dem att det är vi som bestämmer här, så kan vi nog nu tyvärr konstatera att det är Otis som har fått stryk. För han är den enda som har ett sår på nosen.

Otis: Nu har Mogwai och Felicia varit här ett tag och det har fortfarande inte varit något slagsmål. De bara fräser och morrar lite om Tilda och jag råkar gå förbi i närheten. Vi råkar gå förbi ganska ofta. He he he. Vi måste ju visa att det är vi som bestämmer här. Det enda som har hänt är att Mogwai har flyttat sig från sin plats bakom soffan till Felicias plats bakom skrivbordet, så nu ligger båda där. Det är bättre för oss, nu behöver vi bara vakta på ett ställe. Snart dags att spänna musklerna och gå förbi dem igen!  :)

Otis: Igår kom de. Mogwai och Felicia. Som vanligt var Mogwai arg och Felicia rädd. Men än så länge har vi inte haft några slagsmål. Mogwai ligger bakom soffan och har gjort det ända sedan hon kom. Felicia ligger bakom skrivbordet. Tilda och jag turas om att gå runt och vakta på dem. Mamma börjar bli lite orolig för ingen av dem har ätit, druckit eller varit på toa än. Så hon kryper runt på alla fyra och försöker locka fram dem, och när det inte går så ställer hon fram mat åt dem så nära som möjligt för att de ska våga äta lite. Vilka mesar! Är det någon som ska få stryk den här gången, så är det i alla fall inte Tilda eller jag!

Otis: Mamma berättade att Mogwai och Felicia kommer hit på söndag och de ska stanna nästan en hel vecka! Mardröm!!! De har varit här förut och det har inte varit så roligt. Mogwai är så sur och bara slåss hela tiden. Jag har fortfarande ett litet ärr på nosen sedan sist de var här. Nu ska Tilda och jag vässa klorna på de nya klösmöblerna så att de är riktigt vassa tills på söndag! Den här gången ska vi minsann försöka visa vem som bestämmer här! Så det så!

Tilda: Igår fick Otis motionera. Mamma tog honom på bar gärning när han stod på köksbänken och åt hennes nylagade mat direkt ur matlagningsgrejen. Oj oj, vad rädd han blev när mamma kom på honom! Han sprang och mamma sprang efter. In i rummet, bakom klösmöbeln, ut i hallen, in i ett annat rum, ut i hallen och tillbaka in i stora rummet igen. Så där höll de på en stund; han först och mamma efter. Själv låg jag på klösmöbeln i stora rummet så jag hade bra överblick hela tiden. Ha ha ha, det var riktigt roligt att se dem! Stackars Otis trodde nog att mamma var jättearg eftersom hon sprang efter honom så länge, men jag såg allt att hon skrattade lite under tiden.  :)

Otis: Idag har mamma gått runt med det stora monstret som låter så otäckt. När hon gör det håller vi oss på avstånd. Men jag är inte lika rädd som Tilda, hon är riktigt mesig! Jag kan i alla fall vara i samma rum som monstret, fast en bit bort så klart, men Tilda springer så fort hon kan och så långt bort som möjligt. Ibland ligger monstret stilla och är helt tyst. Då är det inte lika läskigt; då kan vi till och med gå nära utan att vara rädda för det. Bäst är det ändå när mamma stänger in monstret i skåpet, för monstret kan inte ta sig ut själv och då behöver vi inte vara rädda för att det ska börja jaga oss när mamma inte är hemma!