kattbus

Otis: I går tyckte mamma att det var dags att klippa klorna på Tilda och mig. Hon började med mig. Jag anade att det var något lurt på gång när hon försökte locka in mig i badrummet. Självklart gick jag inte dit, i stället sprang jag in i sovrummet för att gömma mig under sängen. Mamma sprang efter. Hon fick tag på mig precis innan jag var i säkerhet. Typiskt!
Jag ligger på rygg i hennes knä när hon klipper, och jag vet att om jag ligger stilla så är det snabbt över. Lite kämpar jag så klart emot; men det är mest för syns skull. Tilda däremot; hon kämpar emot så mycket hon kan. Hon vägrar att ligga på rygg i mammas knä, så hon sprattlar, sparkar och vrider sig så att mamma inte kan hålla henne. I stället får mamma vänta tills Tilda ligger någonstans, då kan hon klippa en klo. Tilda brukar då resa på sig och gå iväg, så mamma får vänta tills Tilda har lagt sig någon annanstans och då kan hon klippa en klo till. Sedan går Tilda iväg igen och mamma får vänta. Klipp, Tilda går och mamma väntar. En klo i taget. Så där håller de på ända tills alla klor är klippta och det kan ta lååång tid. Både Tilda och jag är glada för att vi inte behöver göra det här så ofta. Det är nog mamma också!