kattbus

Fanta: Människan gick omkring med den där stora otäcka saken förut. Jag gömde mig men saken hittade mig. Den kom jättenära mig. Då blev jag rädd. Jag sprang jättefort. Det är bra att jag kan springa fort. Saken kunde inte ta mig den här gången heller.

Fanta: Jag jagade en liten sak som flög runt här förut. Jag jagade den en lång stund. Flera gånger trodde jag att jag hade tagit den. Men den var liten och snabb. Jag fick inte tag på den. Det var inte roligt. Dumma den.

Raven: Den andra katten var jobbig förut. Hon bråkade med mig och vi slogs lite. När jag sprang därifrån sprang den andra katten efter mig. Jag tycker inte om när hon gör det. Då blir jag arg. Mammamänniskan brukar säga till den andra katten att sluta bråka med mig. Nu har jag vilat en lång stund. Jag blir trött av att busa och springa. Jag har i alla fall fått vila ifred. Det är bra.

Fanta: Det har varit två andra katter här. Två små katter. Människan tog hit dem. Jag fräste åt katterna. En av de små katterna gick omkring och tittade här. Sedan låg han på människan och fick klappar. Då satt jag en bit bort och tittade på. Den andra lilla katten vågade inte göra så mycket. Hon låg stilla på samma plats hela tiden. Den katten fick också lite klappar av människan.

Efter en stund tog människan med sig de små katterna någon annanstans. De är inte kvar här nu. Det är bra. Jag tyckte inte om de små katterna.

Raven: Mammamänniskan är hos oss mer nu. Hon är inte borta lika mycket längre. Det är bra. Då kan hon mysa med oss mera. Det tycker vi om. Mammamänniskan tycker också om det.

Fanta: Jag hällde ut något blött för människan. Hon hade en sak med något blött i och jag vippade omkull saken med tassen. Den ramlade och allt det blöta rann ut. Det rann ut fort. Jag sprang därifrån för jag ville inte bli blöt i pälsen eller på tassarna. Människan sa något till mig och sedan hämtade hon en sak för att ta upp allt det blöta. Det gjorde nog inte något att det blöta rann ut för människan har klappat på mig efter det. Det är bra.

Fanta: Vi har fått godis av människan. Vi har fått godis flera gånger. Det var gott. Människan sa att vi fick godis för att vi är så söta och duktiga. Det vet jag redan att vi är. Men det är bra att vi får godis för det. Jag tycker om godis.

Fanta: Jag har en ny favoritplats som jag brukar ligga och sova på ibland. Det är mjukt och skönt där. När jag ligger där ser jag bra vad människan och den andra katten gör om de är närheten. Det är bara jag som brukar ligga där nu. Den andra katten har andra platser som hon tycker om att ligga på.

Raven: Mammamänniskan väckte mig förut för att göra min klor korta igen. Det var inte så snällt. Jag sov skönt när jag blev väckt. Den andra katten ville inte få klorna korta. Hon bråkade lite när mammamänniskan skulle använda saken på hennes klor. Men nu har hon lika korta klor som jag.

Fanta: Många saker som jag busar med har varit borta ett tag. Jag har lekt bort dem så att de har gömt sig. Men människan hittade alla sakerna och plockade fram dem till mig. Så nu har jag många saker att busa med igen.

Raven: Mammamänniskan sa att det är dags att göra våra klor korta igen. Men jag tror att hon glömde bort det att göra det. För våra klor är fortfarande långa och vassa. Det är bra.

Raven: Det är fortfarande varmt här. Men det är inte lika varmt som det var förut. Ibland startar mammamänniskan en sak som blåser sval luft. Det är skönt. Den andra katten tycker inte heller att det är lika varmt längre, så hon busar mycket igen. Det är lite jobbigt när hon busar för mycket. Jag vill vila ifred. Även när det inte är för varmt.

Fanta: Jag myser mycket med människan när hon är här med oss. Jag tycker om att mysa. I dag har jag legat och sovit på människan många gånger. Då klappar hon mycket på mig. Det tycker jag om.

Men jag busar mycket också. Jag tycker att det är roligt att leka med någon sak på människan när hon sover. Jag har gjort det flera gånger. Det är roligt att springa fram och tillbaka över människan också. Människan brukar vakna då. Men hon leker inte med mig utan somnar igen. Så jag får fortsätta att busa ensam.

Raven: Det är varmt här hos oss. Väldigt varmt. Jag orkar inte göra så mycket så jag vilar mest. När det blir för varmt där jag ligger flyttar jag mig till ett annat ställe som är lite svalare. Men det blir varmt där också. Då flyttar jag på mig igen till ett nytt ställe en stund.

Mammamänniskan och den andra katten tycker också att det är varmt. Den andra katten busar inte lika mycket nu. Hon vilar också på olika platser. Mammamänniskan sa att det bara ska vara så här varmt en kort stund till. Sedan ska det bli lite kallare. Det är bra. Då orkar jag att röra på mig mer.

Fanta: Jag var med människan någon annanstans en stund. Människan tog med mig till en plats där det är människor som gör saker med katter. Jag har varit där förut men det var länge sedan.

Jag gick runt och tittade och luktade på alla saker där. Det kom in en människa till oss som tittade i min mun och tryckte en sak mot min bröstkorg för att lyssna på mitt hjärta. Sedan kände och klämde hon på min mage en lång stund. När hon var färdig kom det en annan människa som stack mig i nacken med något vasst.

Alla sa att jag var fin och duktig. Men jag vet redan att jag är det. När de hade känt färdigt på mig tog min människa med mig tillbaka till vår plats där den andra katten väntade på oss. Jag har fått en massa klappar av människan och jag har vilat en lång stund. Jag blev trött av att människorna kände på mig.

 

Fanta: Jag busar lite med den nya saken som vi fick. Den är rolig. Men den rör sig bara framåt när människan gör något med den. Det gör inget att den inte gör det när jag leker med den. Jag tycker att den är rolig ändå.

Raven: Det har varit andra människor här igen. Det var de två människorna som har varit här många gånger förut. Jag känner igen dem. De gick iväg med mammamänniskan och sedan kom alla tillbaka igen. Då sov människorna här hos oss. De är snälla. De klappar på oss. Det tycker vi om. Men de är inte kvar här längre. Det är bara mammamänniskan här med oss nu.

Fanta: Vi har fått en ny sak att leka med igen. När människan gör något med den så rör sig saken framåt. Först tyckte jag att den var lite otäck. Men nu tycker jag att den är rolig. Den andra katten slår saken med tassen varje gång den rör sig. Hon tycker nog inte om att den gör så.

Raven: Mammamänniskan har gjort våra klor korta igen. Jag låg och vilade när hon kom och lyfte upp mig. Jag trodde att mammamänniskan ville mysa med mig. Men hon gjorde min klor korta. Det gick fort. När hon var klar fick jag klappar. Sedan var det den andra kattens tur. Det gick fort då också.

Raven: Ibland vill mammamänniskan sitta där jag ligger och sover. Då brukar hon lyfta upp mig så att jag får ligga på henne i stället. Det är mysigt. Då får jag klappar av henne medan jag ligger där. Det är skönt. Ibland ligger jag kvar en lång stund.